Ett år

Nu har det snart gått ett år sen jag skrev här. Ett år fyllt med liv, äventyr, träning, glädje, sorg och allt där till.
För ett år sen hade jag lyckats gå ner tio kilo. Idag är det totalt 22 kg i viktnedgång. Från storlek 48 i byxor till 42.
Jag har efter många års kämpande äntligen kommit ner under 100 kg och kämpar att nå målet. Jag har satt ett löjligt högt mål, men jag vill hellre ha ett för högt mål och kunna stanna när jag känner mig nöjd. Att nu trivs jag i min vikt och jag lägger om fokus. Jag är inte där ännu. Det känns bättre att ha ett högt mål än tänka att jag ska bara gå ner till X kg och när jag väl är där så känner jag mig inte nöjd utan måste "börja om".
Jag avskyr att misslyckas så att sätta ett för lätt mål skulle kunna bli jobbigt rent psykiskt. Mycket har hänt även på det psykiska stadiet. Jag försöker lita på processen och ta varje dag för vad den är. Att se det positiva, lära mig av motgångarna och inte stanna upp. Jag har accepterat att vågen inte alltid gör som jag vill, att det
egentligen inte spelar någon roll på lång sikt. Eftersom den långsiktiga processen tydligt visar att jag är på väg mot mina mål. 
 
Från starten i november 2016 till idag.
Från februari till april.
 
 
 
Vi har landat i huset och vi älskar att bo här. Mycket ytor, en härligt trädgård och massor att drömma om. Vi har till och med ett växthus. Vilket jag älskar. I Somras hade vi tomater där. I år har jag sått både tomater, paprika, chili och citronmeliss. Så förhoppningsvis blir det full fart i växthuset under sommaren. Har även en del som vi planerar att så ute, men det får nog vänta till helgen innan vi kan börja så och göra iordning här inne. För att hinna något i denna odlingszon så blir det mycket förberedelse inomhus. I år har även Samuel valt ut en del fröer som vi ska så. Han har valt morot, rädisor och sallad. Vilket han inte äter något av, men vem vet vad som kan hända om han får odla fram sin mat själv.
 
 
 
 
Barnen trivs både här hemma och även på förskolan. Vi har hittat en riktigt bra förskola som prioriterar att vara ute mycket och lägger mycket energi på barnen. Det är utflykter till skogen, till djungelhuset, skolan och idrottshallen. Dom åker skidor och skridskor på dagarna på vintern. Båda barnen har fått flera vänner och jag känner mig lugn. Samuel ska börja förskoleklass till hösten och vi planerar för fullt för det. Ett stort steg för både honom och oss.
 
 
 

Träning & flytt

Vi håller mest på med flytten just nu. Lägenheten är tömd och snart är den inte längre våran. Det känns konstigt att tänka så. Att det inte längre är hemma, men hemma kommer ju bli huset. Åh, längtar så. 


Annars försöker jag få till träningen. Är länge sedan jag sprang och vårruset börjar närma sig. Idag har jag planerat ingen massa löpträning 4 veckor framåt. Ska lägga in något pass med styrka också.Dagens  pass var intervaller. Kändes som det blev lång vila mellan de delar jag fick springa. Samtidigt var det inte superlätt att orka den stund jag skulle springa. Ska försöka hålla mig till schemat och se vad det ger. 
En annan sak som jag märkte är att balansen blivit sämre. Fick lägga mycket fokus på att hålla ihop höfter och bål för att bli stabil. Jaja det lär bli bättre bara löpningen kommer igång igen. 

Jag har fått flera kommentarer på att träningen gett resultat. Något som jag verkligen uppskattar och blir väldigt glad för. Inser också hur skev bild jag har av mig själv. Letar ofta fel och brister istället för att se det som är bra. Så egentligen gör jag mig själv en otjänst då jag inte förbättrar mina förutsättningar för att få en bra bild av mig själv. 

Så vi kör lite egoboost med några bilder som jag gillar på mig själv. 


10 kilo

Inte ens en hel dag hann Noel gå innan det var dags för vab igen. Men men det är väl så småbarnslivet är.


På tal om något roligare. Idag tog jag mig iväg på gymmet. På ett fortgjortpass på lunchen. Pulsträning. Så roligt och jobbigt. Tänkte efter första varvet att det här var ju lätt. Haha, vad jag misstog mig. Fick jobba rejält för att orka och bör få riktigt bra med träningsvärk i magen. Ett pass jag kommer köra flera gånger. 

Då flera har kommenterat att jag sett smalare ut beslutade jag för att ta nya kort, men innan korten var tagna insåg jag att jag såg förändringen i spegeln. Mitt ansikte var smalare. Precis som flera sagt. Tänkte att det skulle vara stor skillnad på före och efterbilderna, men när jag tittade blev jag besviken. Fastnade i att magen ser "stor" ut. Lite deppig över det, men efter några timmar tog jag tid att titta ordentligt och insåg att det var stor skillnad. Visst, magen är svälld, men det beror ju på att det är den tiden i månaden. Den tid då jag alltid drar på mig vätska och känner mig svälld. Så kanske ska jag inte vara så hård mot mig. 

Nu har jag gått ner 10 kg, vilket motsvarar 6% fett. Muskelmassa är oförändrad och den var hög redan i början. Känns som motivationen är på topp och målet är rimligt. Ska nå det senast den 30/11-17. 

Jag inser att jag lite titt som tätt upptäcker saker som förändrats. Har länge tyckt att min kropp generellt varit stor och visst någon mini är jag inte. Men jag insåg för någon månad sedan att mina ben såg smalare ut, sedan var det mina armar och nu mitt ansikte. Jag inser också att jag måste vara snällare med mig själv och ge mig själv förutsättningar för att utvecklas. Jag har insett att visst kan jag få resultat snabbt, men att ändra livsstil tar tid. Därför försöker jag ge mig själv tiden och njuta av varje liten seger. 

Så nu ska jag fortsätta kämpa. 

Heja mig! 

En vanlig vabdag

Sakta blir jag piggare igen. Har försköt fylla dagarna med något som ger mig energi varje dag, men utan att ställa krav på mig själv. Även om natten varit dålig pga Noels hosta är jag rätt pigg. Beslutade att noel var för tussig för dagis så vi har en lugn hemmadag. Farten och orken på Noel är den vanliga förutom allt snor och hostande. Längtar till sommaren så vi kanske slipper dessa evighetsförkylningar. 


Samuel verkar njuta av att bara vara ledig och passade på att krypa upp i mitt knä. Så nu sitter han med ipaden och jag får kramas. 

Noel lyckades ramla när jag var på toaletten. Hör att han är ledsen och skyndar mig blir klar. När jag kommer i vardagsrummet sitter Noel i väskan med kläder och spelar iPad. Samuelstårbredvid och förklara hur han ska göra. Det värmde hjärtat så mycket. Jag vet att tolka och förstå andras känslor och uttryck är svårt för många med autism, men även att många av dom har en stor empati för andra när de väl förstå. Samuel har väldigt stor empati och tröstar mig och lillebror när han kan. Oftast på sitt egna kluriga sätt. 

Nu ska jag se klart på Nicke nyfiken med barnen. 

Världsautismdagen

Idag är världsautismdagan. Egentligen skulle jag vilja skriva något om hur fantastisk Samuel är trorts sin diagnos. Att den inte hindrar honom utan tvingar resten av oss att öppna ögonen och se världen utanför den ram vi byggt upp. 


Men idag är jag trött. Så trött. Min energi är noll och jag känner att jag inte orkar något. Jag tappar humöret och blir arg, inget går som planerat och inte ens träningen fungerar idag. Jag är ledsen och arg om varanat. Jag vet att det det inte leder någon annanstans än att jag får ångest. Ångest över att jag inte är en bra mamma, fru eller dotter. Ångest att jag inte orkar prestera på den nivå jag är van. 

Men även detta är en del av att leva med ett barn som har autism. 

Nu ska jag ladda batteriet för att komma tillbaka som den person jag är och njuta av det liv jag fått. 

Jag bjuder på dessa bilder från helgen som gör mig väldigt glad.  

Livet rullar på

Ibland saknar jag att skriva, ibland vet jag inte om vad jag vill skriva eller hur mycket jag vågar dela. 


Livet har rullat på ganska fort ett tag och igår såldes lägenheten. Ett stort steg. Det känns skönt att det gick så fort och samtidigt vemodigt. Det har ju varit vårt hem. Ett hem vi älskat. Och den det märks tydligast på är Samuel. Han längtar hem till lägenheten där vi inte bor. Igår hämtade jag massa saker så han skulle känna sig mer som hemma här hos mormor och morfar. Jag hoppas att det hjälper.
Sedan tror jag att det kommer bli bra när han väl får sitt nya rum med siba saker i huset. 

Samuel utvecklas med stormsteg och han överraskar oss ofta. Ett tag har han berättat att han behöver mig när han inte vill vara på dagis och när jag var sjuk satt han vid min sida och sa jag tycker om dig. Han är en så fin och omtänksam pojke. Det värmer mig mycket när han uttrycker vad han känner. 

Noel är mest känd som vårt lilla monster då han vefinner sig mitt i trotsen. Det är krig om det ena än det andra. Men så vänder han och blir vår lilla mysplupp istället. Han är väldigt företagsam och pröva mycket. Roligast är att klättra eller pumpa ur all tvål ur behållaren. Han älskar verkligen när Samuel och han leker och skulle vill vara mer med sin storebror. Oftast hottar jag båda barnen på samma avdelning på dagis, trots att de går på varsin. Det är syskonkärlek. 

Vad kan man annars skriva om livet?
Att jag funnit lusten att pyssla igen och försöker hitta några tillfällen varje vecka, att jag haft lyxen av en utekväll med goda vänner eller att jag fortfarande är tokigt kär i min man? Ska visa lite pyssel längre fram, men nu väntar en ledig lördag med korvgrillning. 

Träningsuppdatering.

Ibland känns det som jag är blind för min egen förändring. Även om vågen just nu inte visar något större resultat, -5 kg, så tycker jag ändå att jag känner mig starkare, orkar springa längre och pressa mig själv mer. Sen finns det dagar när inget fungerar och när jag helst vill sluka allt godis som finns hemma, men mitt i den känslan gör jag ändå bättre val än innan. 

Jag äter inte lila mycket godis som innan och ibland lyckas jag låta bli helt. Har en ny invägning i slutet av mars så får vi se vad dem säger. Förutom 5 kilo lättar har 4% med fett försvunnit från min kropp. 


Alltså Noel pratar

Noel säger det mest oväntade sakerna. När han badade idag tittar han på mig och säger "mamma, jag fisken". Det går en stund och jag hämtar en leksaksdinosuarie och Noel tar den. "Bita här" och lägger dinosauriens min mot sin fot. Man inte annat än att skratta. 

Ensam hemma med pojkarna

Vad jag har oroat mig för att vara själv med pojkarna i helgen. Största rädslan var nog dålig sömn, men dom har sovit riktigt bra. Noel sova 19,15-5,00 i natt. Samuel kom och kröp ner i sängen vid ca 1.30 och somnade om. Så efter dessa två nätter är jag ändå rätt utvilad. Vi har passat på att mysa, umgås och njuta av att vata ledig. Lite trots och meningsskiljaktigheter, men det hör ju toll. Nu väntar söndagen på att fyllas med aktiviteter och massa mys.

Dagens lärdom till mig själv.

En sak som jag lärt mig om mig själv på sistone är att jag begränsar mig själv. Jag säger och tänker att jag kan inte eller jag orkar bara så mycket. Jag inser att den inställningen ställer till det för mig. 


Idag när jag klev upp på bandet för att springa valde jag att tänka annorlunda för att vara jag. Klart jag orkar lite till. Undra om jag orkar springa 2 minuter till? Jag prövar. Klart jag orkar springa till låten är slut eller det slår över till en ny kilometer. Jag höjde både farten och orkade springa mycket längre tid innan jag behövde gå. Och ja, det var jobbigt. Det går inte att förneka. Men istället för att säga att jag orkar inte, kan inte eller det går inte. Så hejade jag på mig själv. Det här klarar du. Du är stark. Nu är det inte långt kvar. Heja. Och set hjälpte. Jag höjde farten rejält sista 3-400 meterna bara för att se om det gick och det gjorde det! 

Så ny bästa tid. 5 km på 39:57 minuter! Är så nöjd och peppad. Snart orkar jag springa hela sträckan! 

Så dagens lärdom är att vara snäll och peppa sig själv istället för att sätt begränsningar och säga att det inte går!

Vab

Här har det varit vab till och från sen före jul och det är bara Noel som drabbas. Det har tagit mycket energi och värst är att det aldrig känns som det blir bättre, men nu hoppas vi att det har vänt. I morgon väntar jobb och dagis. Sedan träning. 


Har tränat i kväll och jag överraska mig själv med att orka tyngre vikter än jag gjort innan. Vilken pepp! Kanske beror det på att vi fått sova bättre på sistone? Såg även mig själv i spegeln när jag tränade och tyckte jag såg resultat. Ska försöka fånga det på bild framöver. Det bästa med dagens träning var nog alla skratt! 

En liten snabb uppdatering blev det. 

Trött

När kroppen är trött och huvudet inte vill vara med. Så kännsdet idag. Noel vägrar somna och är övertrött. Samuel vill kramas lite extra. Och jag känner att jag inte riktigt räcker till. Det är sådan här dagar som jag känner mig som en dålig mamma. En mamma som inte räcker till. Jag älskar dom där två yrvädrens så att det gör ont och då blir dagar som dessa väldigt jobbiga. För jagalltid vara bäst på det jag gör och när jag inte orkar tar det mig hårt. 


Jag vet att jag är en bra mamma eftersom jag ger dom all min kärlek, stöd och det mesta av min tid. Jag finns där för att lära dem, blåsa på det som gör ont och vägleda. Jag vet allt det och ändå sitter jag här. Under täcket, tittande på en film jag älskar och undrar om jag är tillräckligt bra. 

Nä nu ska jag ladda batteriet för i morgon är en ny dag. 

Samuel 5 år

Igår fyllde vår lilla Goding hela 5 år. Så mycket har hänt de senaste åren och jag överraska varje dag av Samuel. Nya ord, nya färdigheter eller nya tankar. Det känns overkligt att för bara 2 år sa Samuel knappt 20 ord. Idag kommer det meningar som förklara, beskriver eller berättar. Han är inte ikapp med språket, men det har hänt så mycket. 

En annan sak som Samuel har utvecklat den senaste tiden är legobygge utifrån beskrivningar. Något han verkligen gillar och ibland är det svårt att bryta hans bygge. I födelsedagspresent fick han två nya satser med lego. Igår kväll och i kväll har jag och Samuel byggt den ena satsen. Det blev en grävmaskin, lastbil, trailer och sopagregat. Han är så fokuserad och nu mera behöver jag knappt påminna honom om att titta på beskrivningen. Han kollar, letar, placerar och bygger.  Helt fantastiskt. Nedan bjuder jag på några av hans bygge. 

Revy

Igår var vi på revyn. Det var väldigt trevligt att få umgås bara jag och Martin. Vi åt god middag på innerfickan, kaffe på espresso house och sen revyn. 


Det var länge sen jag var på revy och ärligt talat förstår jag mycket mer skämt nu än som 14-15 åring. Jag skrattade så jag grät till en av sketcherna. 

En isgata hem och två trötta föräldrar, men vi kom hem. 


Min dröm

Ibland tänker jag på vad jag drömde om som barn och tonåring. Det fanns många storslagna drömmar om att bli känd skådespelare eller konstnär. Och nej, viljan tog mig inte dit utan mot den dröm som var starkast. 


Drömmen om en familj. Drömmen om barn. Okej, alla kommer inge tycka att det är världens häftigaste dröm och det är okej. För det var min starkaste dröm. Drömmen om ett hus, en man och tre barn, söner alla tre. Drömmen om ett fast jobb vid ett skrivbord och någon att skratta med. 

Jag tycker att jag uppfyllt den drömmen flera gånger om. Jag hittade någon som får mig att skratta, gråta och varslats mig själv. Någon som förstår mig och tycker om mitt töntiga jag. Jag träffade min bästa vän och numera äkta hälft. Någon som hade en liknande dröm. Nu är det snart fem år sen vår första son såg dagens ljus och mycket har hänt sedan dess. 
 En del saker har omprioriterats och en del saker kunde vi inte förutse. Men den glädje och kärlek Samuel skänker oss är jag evigt tacksam för. Hans tal som kommer mer och mer. Hans fyndiga kommentarer och hans omtänksamma sätt. Allt detta och en massa envishet. Det är Samuel. 
Han är dessutom en väldigt bra förebild i mycket för sin lillebror. Noel han som är envisare än tåget och rälsen. Han som är charmigare en det mesta och använder det som ett vapen. Han som lär sig saker snabbt som vinden och som avgudar sin bror. 
 Båda barnen är så mycket mer än jag vågade drömma om. Och just nu är jag rätt nöjd med mina två pojkar och vi får se om det blir en trea eller inte. Jag är tacksam för de två mirakel jag fått. 

Nu snart har vi även huset med trädgård från drömmen. Där barnen kan springa och vi njuta av en kopp kaffe medan barnen skratt ekar. Jag längtar. 

Tänk att drömmar kan bli sanna bara man kämpar nog mycket. 

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0