Att vara hemma

Nu har jag snart vart hemma min första vecka med Samuel och jag kan bara konstatera att jag inte är van att styra upp dagarna med en trotsig tvååring. Samtidigt passa jag på att njuta. Det känns verkligen som en lyx att kunna vara hemma. 

Nu sover liten och jag passar på att vila så jag orkat med min lilla rackarunge. 

Det märks att Han är i en period av trots just nu och som idag känns det som utbrotten löser av varandra. Förhoppningsvis får vi en lugnare eftermiddag. 

Sista dagen som 27 åring

I morgon är ingen vanlig dag utan min födelsedag , som konstigt nog inte anses vara helgdag. 
Skämt och sidor. Hur sammafattar man en ålder eller ett år som gått? Vad minns jag specifikt? Bästa/sämsta händelse?

När jag tänker tillbaka så var jag nyanställd för ett år sen och det känns som jag utvecklats en hel del under mitt arbetsår. Jag minns vabb och sjukdomar. Dessa tillfällen skulle kunna klassas som de sämsta, men många gånger har det blivit tillfällen med guldkant. Ett tillfälle som skedde i våras kan nog komma att klassas som sämsta 
Martin hade jobbat natt och jag & Samuel skulle besöka vår vän M med famlilj. Då jag är lite osäker på hur jag ska köra tar jag den väg jag kan. Den stora nackdelen är att det är en väg som inte är asfalterad, den är kurvig och det är modd. När vi har ca 2-3 km kvar spyr Samuel. Inga rena kläder. Funderingar om det är magsjuka så vi åker hem. Vill ju inte smitta M med familj om det är magsjuka. När vi kommer hem hjälper Martin mig att rengöra bilen, vi badar och tar det lugnt. Det visar sig att Samuel har lätt för att bli åksjuk och tackolov inte magsjuk. Dock förstördes hela dagen då vi var inställd på magsjuka. 

Det bästa tillfället? Hm här är det svårare att välja ett. Några av mina absolut finaste stunder är en picknick i parken med goda vänner, skratt och prat med svägerskan, spontana kramar från min lilla kille och blombukett skickad till mig på jobbet av min make. Några andra är min och svärmors sykvällar, långa samtal med mamma och goda råd av pappa. Eller varför inte i julas då jag fick umgås med hela min underbara familj. 

Året i stort har handlat om jobb och nya rutiner. Utvecklingen på Samuel och följa hans nyfikenhet. Han kan så mycket och lite titt som tätt ploppar det ut nya ord. 

Om jag tänker på min kreativa sida har den utvecklats enormt. Jag har stickat utan mönster en kofta. Gett mig på att virka nya utmaningar och faktiskt klarat det skapligt. Men den största förändringen är att jag syr en del. Jag älskar att känna att jag har tid att sitta ner och knåpa på vid maskinen. En sak som inte utvecklats så mycket är mitt tecknande. Jag känner ofta att jag inte har någon fantasi till att skapa. Det känns trist, men jag misstänker att det är en period nu när mycket annat tar plats än tecknandet. 

Så vad förväntar jag mig av att bli ett år äldre? 
Till att börja med så vill jag fortsätta utvecklas. Både på jobbet och kreativt. Jag vill sy något till mig själv. Annars tror jag att detta år blir ett lugnt år när familjen och hemmet får ta den största delen av min tid. Så det ser jag fram emot.  

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0