Dags att byta klädstorlek.

Noel växer så det knakar och en tid tillbaks har jag tyckt att en del av de kläder vi har i strl. 62 börjat vara svåra att få på, kort i ryggen eller rent av trånga. Har hunnit pröva fyra olika set med strl. 68 idag då Noel lyckats överfylla blöjan eller kräka ner kläderna. Det skrämmande är att kläderna sitter väldigt bra. Så jag måste plocka undan strl. 62 och gå över på strl. 68.  
 Nu får tiden sakta ber för jag hinner inte med. 




När Samuel fotar.

Samuel brukar "låna" min mobil och fota. Jag har massa spännande kort på mobilen som han tagit.
Ett smygfoto på sin mamma skulle det tas. 
Efter några försök fastnade lillebror. 
En av favoritleksak. Närbild. 
Snutte och samuels fötter. 

Virkad korg.

Jag tyckte det kändes som jag hade glömt något i mitt förra inlägg och nu har jag kommit på vad jag missade. 

Jag har prövat att virka en korg utav ett gammalt lakan. Lakanet var för en dubbelsäng och när korgen var klar fanns det lite material över. Lakanet klippte jag i ca 2 cm breda remsor som jag sedan gjorde ett nystan av. 
 Jag tycker det var ett svårt material att virka med, men efter några varv flöt det på som vanligt. 
 Korgen har inte fått någon fast plats ännu, men används för att samla in alla leksaker som finns överallt i lägenheten. 

Mönstret jag använde mig av finns i senaste numret av 101 idéer. 

Virkad sjal och barlvagnshänge.

 
Det har varit tyst om vad jag har pysslat  på med de senaste 1,5 månad. Det blivit tre projekt som har påbörjats och även har avslutats. 
 
Det första har tagit en månad. Jag har inte samma tid som innan, men jag njuter av att virka, pyssla, sticka och sy. Det blir en liten flykt från vardagen. En avkopplande stund för min egen skull. Som mamma står det mesta av min tid till förfogande för mina pojkar. Precis som det ska vara och mina pysselstunder är därför så viktig för mig. För att orka vara den mamma jag vill vara behöver jag korta stunder där jag får rå om mig själv och ladda energi. 
 
Så vad har jag gjort på sistone?
Jo, Jag har gjort en döskallesjal från mönstret som finns på Bloggen Kungen och Majkis. Mönstret är lätt att följa och bilderna är ett stort plus. Jag valde ett turkost garn när jag virkat och det är Järbos Big verona. Jag är riktigt nöjd med resultatet och jag kommer nog göra en till lite längre fram. 


 
Jag har även sytt några leggings till Noel och ett par byxor har jag skickat till en kompis lilla tjej som kom några veckor efter Noel föddes. 
Jag har lärt känna min symaskin lite mer och har flera ideer på vad jag vill skapa. Mest blir det baskläder till pojkarna, men jag har även planer på kläder jag vill göra till mig själv. 
 
Det sista projekt har jag virkat och det är ett barnvagnshänge. Ett snabbt litet projekt som har varit väldigt roligt. Mönstret på hjärtana finns på Stjernfalls blogg.
Jag tycker att den blev så färg-glad och hoppas att den kommer sprida glädje. För även detta projekt ska jag ge bort till en liten bebis. 
Jag har valt att använda restgarn och kommer nog att virka flera hjärtan framöver av delar av mitt restgarn. 

Så några projekt har det blivit och nu är frågan vad nästa projekt blir. 

 

Utveckling och att vara jag.

Dagarna fortsätter att rulla på i vår bubbla. Noel har blivit 11 veckor och ligger gärna på magen. Han håller huvudet högt och ser på allt omkring honom. Det märks hur spännande allt är. Han har även upptäckt sina händer, som numera är i munnen jämt, och fötter. 
Han sover oftast bra och är verkligen en glad kille. 

Samuel fortsätter att överraska oss. Han pott-tränar och nu är det länge sen det var en olycka. Oftas använde han blöjan om vi är ute eller när han sover. Jag längtar tills vi kam pröva vara ute utan blöja, men så länge det är mer vinter än vår så får vi avvakta. Det bubblar även nya ord och det märks så väl vad som fångat hans intresse. Just nu är det färger och siffror som är på tapeten. Han räkna gärna och flera av siffrorna här man tydligt, t.ex. Fyra, sex och sju. 
En annan sak jag märkt är att han ofta vill leka med playdoo och nästan varje dag tar vi fram leran. Till min stora lycka hittade jag 15 burkar lera och några formar/tillbehör på en köp-och-sälj-sida på Facebook. Jag gav en hundring och det var en glad kille som fick det.

Själv har jag pendlat mellan att vara pigg och glad till att vara totalt slutkörd. Jag har sytt lite under veckan. Även börjat läsa en bok. En riktig lyx.  Det har även blivit fika och lunch med vänner. Jag tycker det är skönt att livet börjar bli mer vardag och att jag kan vara mycket mig själv. För mitt i allt härligt familjeliv måste jag även ta vara på mig. För jag är ju mer än bara mamma och fru. Jag är ju Elin. 

Men mest av allt går min tid till att vara mamma och vara med mina pojkar. 

Samhället och Heffaklumpen

Under de senaste dagarna har jag sett på analle Puh och Heffaklumpen flera gånger. Varje gång när b.la. Kanin och Tiger förklarar för Ru vad en Heffaklump är slår det mig att det fångar samhället idag. Hela sången går ut på att Heffaklumpar är annorlunda än Nalle Puh och hand vänner och det skrämmer alla utom Ru som ser det som något spännande.  Det Kanin och Tiger berättar visar sig längre fram i filmen inte stämma. 

Ser ni vart jag vill komma? Att samhället idag bygger på en rädsla för det som är annorlunda mot oss själva. Vi bygger bilder av det som är annorlunda som inte stämmer med verkligheten utan bygger på rädsla och okunskap. 

I filmen ska de fånga Heffaklumpen pch jagar denna även fast de är rädda, men det visar sig att Heffaklumpen är minst lika rädd om inte räddare. 
Och är det inte så i samhället? Är vi inte rädda för varandra? Och vad görs för att  för att vi inte ska vara rädda för varandra? Hur kan vi träffas och lära känna varandra så att denna rädsla försvinner eller åtminstone minskar? 
För visst skulle det vara trevligt att kunna leva bredvid varandra och förstå varandras vardag och tro? Att vi kan leva med våran tro och högtider utan att bli frågasatta? Utan med förståelse för att vi är annorlunda, men att annorlunda inte är något skrämmande eller fientligt. 
Tänk att få leva sida vid sida utan att tvingas avstå de högtider vi har och det vi tror på, utan i ett samhälle som accepterar att vi är olika. 
 
Jag vet att detta är en en utopi, men drömma får man alltid göra. 

Korvgrillning och utveckling

Helgen sprang iväg med både bra och dåliga dagar. I lördags åkte vi och grattade min mamma i förväg. Det blev tårta till frukost. Inte så nyttigt, men en rolig ide. 
När det var dags för lunch packade vi väskan och gav oss ut till naturen. Vi är egentligen inte så mycket för fritidsliv i skogen, men jag tycker om att göra kortare utflykter i skogen. Vi har ett grillskydd bara en bit utanför byn som vi ofta besöker. Vi grillade korv och pratade. Samuel gjorde utflykter omkring oss och en längre utflykt där han testade hur långt han fick gå innan vi följer efter. Vi försökte få honom att inse att ingen följer efter kom tillbaka. Men nej det fungerade inte och han stack in i skogen. Då var det bara att springa efter honom. Han är för tuff för sitt eget bästa. 

Noel sover allt bättre, men då han fortfarande är snorig så vaknar jag och ger koksalt halva nätterna. Nya rekordet är från kl 20.30 till 06.00. Jag ser fram emot att kunna sova hela nätter utan koksalt. Han är väldigt glad och ler när han ser oss och försöker prata. Det går så fort och jag försöker ta vara på alla stunder så gott det går. Vill verkligen inte missa ett ögonblick. 

Idag väntar efterkoll hos MVC och en stund på stan. 


Nytt sömnrekord för Noel.

Eftersom vi alla är småförkylda i olika grad var jag bered på en natt med dålig sömn. Därför valde jag mig att läggamig  väldigt tidigt. Någonstans här börjar Noel tjorva och vill inte sova. 

Då tänkte jag bara att i natt lär jag inte få många timmars sömn, men där tog jag fel. Noel somnade närmare 22 och vid kl 2.15 vaknade jag. Noel var inte riktigt vaken. Gav han nappen och passade på att gå på toaletten. När jag kom tillbaka sov Noel djupt. Funderade på att väcka och amma, men beslutade att sover han fick han sova. Strax efter kl. 4 vaknade Noel. Då var han riktigt glad och jag fick flera leenden. Han ammade och skulle sen inte somna om. Lite övertalning så sov Noel och klockan var nästan 5. Vid klockan 6 kom Samuel och nu myser vi i sängen innan vi ska upp och äta frukost. 
Eftersom Noel är täppt har jag höjt huvudändan på vaggan. Dock uppskattas det inte av Noel som väljer att åla ner och sova i fotändan av vaggan. 

Dags att byta till vanlig stol vid bordet?

Ja, jag tror det är dags och egentligen har det nog varit det ett bra tag. Vi har en hokuspokus som var perfekt innan Samuel insåg att han kunde ta sig i och ur den själv. När han väl upptäckte det var det inte lika lugnt att äta mat längre. 

På kvällarna sätter han sig gärna på en vanlig köksstol när det är kvällsfika. Så det är nog bara att inse att hokuspokusen ska städas och lagas, Samuel har gjort hål på tyget, för att sedan plockas undan till Noel ska ärva den. 
 Jag tror att det äe bra att den får försvinna ett tag så att Samuel inte upplever att lillebror tar hans stol. 

Påsk

Vi sprnderade påsken hos mina föräldrar. Vi fick besök av släkten från Stockholm och har tagit dagarna som de kommit. Inga krav pch måsten, utan bara vara. 

 Noel passade på att fylla 2 månader och han är fortfarande täppt i näsan. 

Misstänker att Samuel, som haft feber, har smitta lillebror med en ny förkylning. 
 I går var vi med Samuel till läkaren efter en natt med tårar och varm pojke. Vi trodde att det var öroninflammation och lite röd var han i örat, men även i halsen. Så nu har han en nya kur pencillin. Och för alla som inte gett ett barn pencillin vill jag bara säga att det är pest och pina. Jag tvingar i Samuel hans dos på 10 ml. Sist var det bara 2,5 ml, men denna gång var det rejält och är svårt att få Samuel att svälja ner skiten. Funderar på om man kan få tabletter och krossa istället för den flytande. 
Så i veckan är jag hemma med båda pojkarna. Sen får vi se hur det blir. Samuel mår i alla fall mycket bättre och det är jag tacksam för. 

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0