3 underbara veckor

Noel har redan blivit 3 veckor och vi har hunnit komma in i lite rutiner. Samuel går på förskolan under veckorna och då går han 5 dagar och 6 timmar per dag. Så är det en vecka till innan vi ska anpassa oss efter 15 timmarsreglerna. 

Det går bra att gå till dagis för att hämta och lämna. Samuel trivs på dagis och jag är glad att han får leka och träffa andra barn. Tror han skulle bli less rätt fort hemma. Egentligen tycker jag att Samuel skulle kunnat gått 15-timmars redan från början, men med allt strul som blev i början är jag glad att vi beslutade att låta honom gå lite extra den här första månaden. Jag har hunnit återhämta mig bra och Samuel har fått stimulans som jag inte kunde erbjuda i början. Nu när jag saknar honom för mycket smiter jag iväg och hämtar honom tidigare.  Tur att det går att vara flexibel. 

Hemma börjar vi försöka få lite rutiner på de sysslor jag önskar hinna med på dagarna, vi vilar och jag passar på att pyssla när Noel tillåter det. Eftersom jag tappade suget att sticka i somras så är jag väldigt glad att jag för tillfället att jag vill virka och sticka mindre projekt. Hittills har det blivit tre projekt. En stickad uggla, en ugglemössa och en virkad uggla. Ser ni temat? Jag har snöat in på ugglor igen. Den virkade ugglan ska monteras ihop och sen är den klar. Så nu letar jag ett nytt projekt. Eller om jag ska plocka upp ett ufo och färdigställa. Har åtminstone 3 stycken att välja på. Det återstår att se vad jag väljer. 



Noel är otroligt snäll. Han äter vid 12-1 på natten och antingen 3 eller 5. Ibland både och. Men han sover otroligt bra enligt mig. Han sover rätt mycket på dagarna varvat med lite längre vakentid. Hm är stark i nacken och orkar hålla huvudet uppe länge. Det har han kunnat sen han föddes. Han har nästnan vänt sig från mage till rygg. Allt går fort. Samuel utvecklas med raketfart och hans språk kommer allt mer. Han utvecklas även när det gäller förståelse och att kunna göra saker. Han lägger pussel, älskar att pyssla och skapa. Han är otroligt snäll mot sin bror och skulle Noel pira så kommer Samuel och klappar tröstande på huvudet och ger nappen. Jag blir så rörd över de känslor Samuel visar sin bror. Hur kan vår lilla storkille vara så förstående och underbart snäll mot son bror? Aldrig att han blir sur på lillebror som ammar, eller behöver bytas på. Bara intresserad och vill vara med. Jag blir så stolt. Vår älskade lilla storkille. 


Tjorv

Då jag skrivit nästan klart och sparat inlägg som utkast trodde jag att de skulle finnas kvar att publicera som vanligt, men på slutet har det strulat och inläggen försvunnit. Jag har förför tappat tålamodet och inte skrivit alls på ett tag, men ska ta nya tag framöver så det blir lite liv här på bloggen. 

Noel med en av alla miner som han kan få till. 

Vi lever

Det har varit väldigt tyst här ett tag ovh till en viss del beror det på vår bebisbubbla, men mest på allt strul de första 9 dagarna. 

Efter många om och men blev vi kvar på bb i fyra dagar. På söndagen gick vi hem och såg fram emot att bara få njuta av att vara tillsammans hela lilla familjen. Men så blev det inte. Redan på onsdag var jag tillbaka pga blödningar. Då konstaterade man att det var hinnrester, men nu var allt borta. På fredag blev det samma igen och jag fick träffa en läkare på gynjouren som gjorde ultraljud och såg att det fanns en del rester kvar. På lördag, alls hjärtans dag, sövdes jag och de genomförde en skrapning. Sen dess har inga spontana blödningar skett. Så nu passar vi på att njuta. 

Idag är första dagen få jag är hemma själv och Martin jobbar. Det har hittills gått bra och då har vi varit på en utflykt till tandläkaren. Samuel hade sin Första riktiga tid och det gick helt okej. Allt såg bra ut. 

Nu njuter vi hemma med film och bus. 

Vi har köpt en åkbräda till vagnen. Den har fått godkänt av Samuel som gärna åker. 

Noels förlossningsberättelse.

I flera dagar hade jag känt små sammandragningar som kändes lite mer åt rätt håll. Dessa var svaga och få till antalet. 

Den fjärde februari var dagen som jag trodde bebisen skulle komma. Fortfarande små svaga värkar, men under eftermiddagen kommer de allt tätare. Börjar klocka värkarna vid 17.30 och då är det ungefär en kvart emellan dem. Vi ringer svärmor och kommer överens att hon ska komma till stan i fall att. Kvällen tickar på och värkarna är svaga, men relativt regelbundna. Vi beslutar att Martin ska åka och jobba natten.

Värkarna kommer allt tätare, men är fortfarande svaga. Dom känns som mensvärk ungefär, kanske lite starkare.  Kollar värktimmern och konstaterar att den senaste 1,5 timman kommer de var fjärde minut. 

Jag ringer förlossningen som vill att vi kommer in för undersökning då det är sätesbjudning. Ringer hem Martin och vi far in. Klockan är 11.30 på natten. 
Inne på förlossningen görs ctg och ultraljud. Allt är väl med bebisen och det konstateras snedläge. Värkarna är fortfarande svaga och vi får ett rum att vila på inne på BB. Det första rummet vi skulle få var det rum som jag låg på med Samuel som nyfödd. Dock var det bara en säng i det rummet. Försöker vila mellan värkarna och vid kl 3 tar jag alvedon i hopp om att orka värkarna ett tag till, men vi flyttar in på förlossningen vid 3.30-4 på morgonen där jag tar hjälp av lustgasen. Jag upplever att under denna förlossningen får jag till lustgasen och den hjälper till att klinga av det värsta av värken. Något som jag inte upplevde med Samuel.

Jag fick epidral och inser att läkaren är en pappa från öppna förskolan som har en dotter som är lite äldre än Samuel. Epidralen är gudomlig och jag sover mellan undersökningarna. Får värkstimulerade dropp och vid ca 5-5,30 är jag öppen 4 cm. Sen går det rejält fort och jag börjar få rejält ont. 

Jag känner hur vattnet går och jag får en lite paus i smärtan och sedan kommer krystvärkarna. Krystar på så gott jag orkar med stöttning av Martin på min vänstra sida och en bekant från gymnasiet som läser till barnmorska och jag har träffat henne först hos MVC och nu står hon och stöttar mig på min högra sida. Jag får jobba på och så är han äntligen här. Han läggs upp på mitt bröst, men gör inte ett ljud av sig. Lyckan bytts ut mot oro och  barnläkaren tar Noel. Jag ber Martin följa med Noel. 

Jag är utmattade och får göra det sista arbetet med moderkakan medan vi väntar. Då de klippt mig, utan bedövning, så förbereder de mig för att sys. De syr igen och jag fortsätter blöda. Snabbt konstateras vart blodet kommer ifrån och stygnen öppnas samt att en personal trycker på min mage. 
Jag får dropp som drar  ihop livmodern och stygnen öppnas igen. I klippet finns ett blodkärl som måste stängas. Sedan sys klippet ihop igen fast nu har bedövningen släppt. Tar hjälp av lustgasen och stygnen sitter. 

Martin och Noel har kommit tillbaka. Noel har kommit igång fint efter att de tagit bort lite slem och gett honom lite extra syre med andningsmask.

Vi får vara kvar på förlossningen, men roar oss med att amma, väga (3800 gr) och mäta (52,5 cm).  Vi får fika och jag duschar innan vi får flytta till BB. 





Lillebror har anlänt

Nu är han här. Ännu namnlös, men lillebror är smeknamnet. Han kom 7.18 den 5/2. Han var 3800 gr tung och 52,5 cm. 

Det kommer en förlossningsberättelse om någon dag. 

V. 40



Är det verkligen sista veckan enligt det beräknade? Eller tänker vårt lilla mirakel ligga där inne längre? 

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0