Nedräkning och rädsla

Idag är det en vecka till det beräknade datumet och jag borde veta bättre än att räkna ned. Visst, den här graviditeten har varit tyngre än förra även om jag hävdar att jag har det lättare än många andra, men nu kommer vi till den del av graviditeten som är absolut jobbigast. Väntan. 

Som sagt jag borde inte räkna net, men gör det i alla fall. Det beräknade datumet har ju en spännvidd på två veckor före och två veckor efter. Två veckor före vore ju önskvärt, men har väl insett att det skeppet inte passar min kropp och fasar för arr behöva gå över tiden. Det känns ju som ren bestraffning. Samuel föddes ju på BF och då jag inte hade några känningar direkt på morgonen var Jag på uruselt humör. Det har jag varit till och från i en vecka nu. Jag längtar och hoppas, men min kropp visar egentligen inga tydliga tecken på att det skulle ske snart. Blir nästan lite avis på alla de som har förvärkar eller andra tecken. Men jag är egentligen tacksam för att min kropp är så snäll och inte låter mig ha mer ont än nödvändigt. 

I dag på förmiddagen skulle det vara optimalt om det körde igång. Samuel är hos mormor och morfar. Då skulle jag i lugn och ro kunna hantera den smärta som kommer mes värkarna. Är faktiskt ganska rädd att det ska dra igång när det är bara jag och Samuel hemma. Vill ju inte skrämma honom med att mamma har ont. Visst finns våra familjer på nära håll, men ändå. Jag vill inte skrämma honom eller göra honom orolig. Det är nog min största rädsla just nu.

Nu ska jag njuta av att vara barnledig innan min underbara Prins kommer hem. 

TUL

Idag var vi på TUL, tillväxtultraljud, igen och idag fick Samuel följa med. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men med tanke på hur det var med Samuel så trodde jag nog ändå att vi skulle få träffa läkaren och fortsätta ha kontakt med honom. Det känns ju bättre om man hinner bygga en bra relation till den läkare som är ansvarig i fall det händer något, men nej vi fick träffa en sköterska i stället. Har träffat henne förut och hon är riktigt bra. Det var även en praktikant med. 

Så in i undersökningsrummet och upp på britsen. Insåg att det blir mitt 9 eller 10 ultraljud på våra två barn. Så jag har börjat ha lättare för att se vad vi kollar på än i början. Jag ser inte allt, men kan skilja på huvud och mage fast det är så pass sent. Kan även se lite detaljer. Eftersom vi vet hur barnet ligger och det är så tydligt vart huvud är fick praktikanten känna för att få uppleva hur det ska kännas. Är ju kul att barnet är exemplariskt på sitt eget vis. 

Allt såg i alla fall bra ut och nu har liten stoppat ner båda fötterna. Sist var en fot ner och en som sparkade upp mot sidan. Men nu sitter den med knäna mot sin mage och fötterna ner vilket känns som det optimala om den inte tänker vända sig. 

Tycker att vi har fått dåligt med information om vad som kommer hända och vi kände oss lite vilse. Dock kändes det bättre efter att vi pratat med sköterskan och fick mer på fötterna. Vi kunde få träffa läkaren med, men både jag och Martin kände att det skulle bli en upprepning av vad hon sagt så vi tackade nej. Om inte bebisen kommit inom 2 veckor ungefär väntar ett nytt TUL och vi får se vad det säger. Själv hoppas jag att det kör i gång snart. Är på uruselt humör var och varannan dag och längtar verkligen till att jag blir mer mig själv och inte behöver kämpa med luriga hormoner som spelar på mina känslor. 

Vi fick två jättefina bilder på bebisens profil. 





Samuels treårsdag.

Igår fyllde Samuel 3 år och vi bjöd på tårta för nära och kära. 

Vi började dagen med att öppna paket i sängen. Dock blev bilderna oskarpa, men jag bjuder på denna i alla fall. 
 Av oss fick han en te-servis, nya birgerboken och ett nytt pussel.  Vi hade tebjudning i sängen efter presentöppnkngen.  Frukost och iväg för att fixa det sista. 

Väl hemma kom de första besökarna. Sen löste gästerna av varandra och vi fikade mest hela dagen
 I år hade jag inte ork att baka en egen tårta så vi köpte en på Ica Maxi. Och självklart skulle dey vara Bärgaren på tårtan. 

Överlag blev dagen väldigt lugn och fin. Samuel lekte med sina vänner och vi fick prata i lugn och ro med alla som kom förbi. Känns som det blev alldeles lagomt och bäst av allt... Ingen stress. 

Kan tillägga att det var en. Väldigt trött, men glad kille som la sig att sova igår. 

Tusen tack till alla som firade vår son och hjälpte oss göra dagen till det den blev. 

Tjuvstart på födelsedagen.

Vilken dag. Vi har putsat och fejat, ordnat och sorterat samt fixa det sista inför morgondagen. Och fast jag vilade en stund mitt på dagen är jag helt slut. 

Det märks att det inte är långt kvar tills bebisen anländer. Jag är jätte trött och har noll tålamod. Förutom det blir jag arg och på dåligt humör för minsta lilla motgång och motgångar blir det med en bestämd och trotsig son. Som tur är går det fort över och vi passar på att mysa och kramas mellan varven. Samuel har även vant sig att ligga och mysa mellan oss på morgonen. Då brukar jag få massa kramar och pussar av honom. 

På tal om lilleman så är det här hans sista kväll som 2 åring. I morgon fyller han 3 år! Förstår verkligen inte vart tiden tagit vägen. Han är ju vår lilla kille. Samtidigt fascineras jag av allt han numera kan och hur fort han lär sig nya saker. Han språk utvecklas med stormsteg och det kommer en massa nya ord och meningar. Han är även väldigt bestämd så här hemma blir det en heldel utbrott när han inte får som han vill.

Vi har tjuvstarat födelsedagsfirandet idag då mormor och morfar kom förbi och grattade Samuel. Han blev jätteglad för besöket och paketet. 
Dock tycker han att det ät svårt att hitta balansen på balanscykeln, men jag tror det kommer bli en favorit bara han får till det. I morgon väntar vi nära och kära som kommer på tårta och kaffe. 



Längtar

Åh, idag är en sådan dag som jag verkligen längtar till att bebisen har anlänt. Jag undrar vem det är där inne i magen. Är hen lik mig eller Martin? Vilken personlighet har liten? Jag funderar mer och mer på allt kring bebisen och snart är sista datumet som jag vill ska passera innan liten får komma ut och det datumet är på lördag. 

Varför får inte bebisen komma innan lördag har passerat? Jo, för på lördag fyller världens bästa son 3 år. Vart har tiden tagit vägen? Han är ju en liten kille ju. Idag har jag bakat inför samuels stora dag. Kan ju säga såhär att det känns i kroppen att baka bullar, den det var det värt. Imorgon ska vi städa och fixa inför litens firande. 


Necessär

Idag har jag pysslat ihop tre olika nesecärer alternativt miniplånbok för det viktigaste. 


Jag har inte sytt fast en dragkedja sen mellanstadiet så jag är riktigt nöjd. Samtliga tre är fodrade. 


I den med ugglor är det ett blått foder av samma tyg som spännet. 
Ett riktigt roligt lite projekt. 

Dekoration till vaggan

Igår passade jag på att pyssla lite på kvällen. Detta resulterade i en dekoration som vi har hängt upp ovanför vaggan. Enda kruxet är att det skulle vara så mycket snyggare med en vit eller ljus vägg som bakgrund, men det har vi tyvärr inte i vårt sovrum. Finns på listan med saker som vi vill ändra på. 



Jag blir bara mer och mer nöjd med utsmyckningen. Jag älskar verkligen att jag fick användning för den fina kvisten som jag hittade i somras. Har länge letat efter ett passande projekt pch nu dök det upp. När jag tröttnat på att ha hjärtan och stjärnor hängandes ska jag hänga upp fotot från kvisten. Då kanske den får byta plats i lägenheten. 

Jag måste visa er originalbilden som inspererade mig. Jag hittade den på Pinterest. 




Sjukstugan fortsätter

Även om febern har gett sig har våran lilla kille inte blivit sitt goa vanliga jag. Så igår ringde vi till hälsocentralen (HC) och bokade en tid för liten. Vi hade tur och fick en tid på eftermiddagen. 
Under förmiddagen passade vi på att fixa en del här hemma innan det var dags för lunchvilan. 
Sen var det bara att ta på sig ytterkläderna och bege oss till HC. Vi kom dit och kom in till läkaren snabbt. Efter att de undersökt Samuel vill de ta ett halsprov. Och när Martin beskrev sin symptom så fick han också lämna prov. Hittills gick allt fort, men efter att proven var lämnade fick vi vänta och vänta.  Efter många om och men så konstaterades det att både Samuel och Martin hade fått halsfluss. För att säkerhets skulle ville läkaren att jag också skulle lämna prov. Dock kände jag att det var bäst att skicka hem Martin och Samuel då jag misstänkte att det skulle dröja innan jag blev klar och mycket riktigt. Först kö till provtagningen och sen vänta på läkaren. Jag var helt frisk så jag slapp medicin, vilket både Martin och Samuel fick. Så som det ser ut nu är vi friska och smittfria på torsdag. Så vi fortsätter att befinna oss i sjukstugan här hemma. 

Glad


Så här glad blir vår kille av att få gå ut lite efter några dagar med feber. 

V.38



Ny vecka och nu är det inte lång tid kvar innan vi får träffa liten. De senaste dagarna tycker jag att magen har blivit mindre, men när jag vaknade i morse kändes den som vanligt igen. 

Kan bero på att vi har en liten som inte vill vända sig med huvudet neråt, men gärna flyttar från höger till vänster och tillbaka. Lika envis som sin bror. Normalt brukar liten ligga på min vänstra sida, men flera gånger när jag vaknat ligger liten på höger och jag har världens bula till mage. 


Hej från sjukstugan

En mycket piggare kille idag, även om febern inte helt släppt sitt grepp. Men idag finns det lite buse och vilja i hans kropp. 

Bjuder på några bilder från dagen. 





Less

Alltså jag blir snart tokig. Samuel har varit hemma i mest en månad nu. I fredags gick han första dagen några timmar då jag hade både läkartid och tid på MVC. Sen har vi varit hemma till på tisdag. Nu har han gått tre dagar och  idag är han ledig. 

Så varför är jag irreterad? Jo, för idag har lillkillen vArit pirig och gnällig. Tänkte först att han bara var trött, men sådan tur hade vi inte. Han har fått feber och på eftermiddagen idag har han varit helt slut. Nu ligger han och sover på min arm.  Jag hoppas att det "bara" är feber och inget annat som spökar.  

Jag börjar faktist tröttna på att betala barnomsorg när det känns som det enda det leder till är att han blir tussig och sjuk. November och december kändes som en lång rad av Vabb-dagar och nu verkar det som om även januari ska behöva bli en massa förkylningar på. 

Förstå jobbar Martin natt och jag hann åka uppöver till mina föräldrar innan allt bröt ut. Så det här blir en intressant helg. 

Sömn

Ibland påverkar dagarna mig så pass mycket att det är svårt att sova. Igår var en sådan dag. Jag var verkligen helt slut, men att somna går inte. Utan jag ligger och broder och vänder på mig. Slumrar till och vaknar. Måste upp och kissa. Går inte att somna om. Så jag ger upp. För eller senare somnar jag lätt och det känns som om ögonen bara hunnit stängas så står Samuel vid ni. Säng och är vaken.  Jag lyfter täcket och säger till honom att krypa ner.  Normalt skulle jag gått tilllbaka till hans säng med honom då klockan är för 5 på morgonen. Men jag orkar inte. Gosar ner mitt ansikte i hans hår och njuter av att han ligger när. Han somnar till efter ca 45 min men när jag försöker ta mig loss för att ligga bekvämare så vaknar han. Vid kl 6 somnar han om och hela familjen sover till 7.40. Martin är underbar och låter nig sova en halvtimma till medan han gör frukost.  Att sedan både få vakna till och kliva upp i lungan ro känns som en otrolig lyx. 

Konstigt nog är jag inte så trött som jag hade trott jag skulle vara, men hoppas på en natt med bättre sömn. Vill ju kunna känna att batterierna är laddade när liten vill komma ut.  Dock får liten gärna vänta lite till. 

Vändningsförsök

Efter en lite orolig natt kom hela familjen upp och iväg i tid i morse. Vi lämnade Samuel på dagis och styrde mot lasarettet. Det var riktigt kallt, -17. Martin hade ett ärende som han uträttade medan jag gick och anmälde in oss. För idag var det dags.  Nytt ultraljud. Allt såg fint ut och bebisen mår bra. Den är lite mindre än normalkurvan enligt mätningarna. Vi konstaterade att huvudet är under min vänstra lunga, rumpan längst ner och fötterna åt höger. Så efter att alla mått var tagna och undersökningen var klar gick vi upp till förlossningen och möttes av en trevlig BM. 

Vi visades in på ett rum och både jag och Martin kände genast igen oss. Det var det rum som Samuel föddes i för nästan 3 år sen. Det kändes som ett bra tecken. Upp på ytterligare en brits och så var det dags för en ctg-kurva, sätta depå och blodprov. Bebisen var lite upprörd i början över att behöva bli störd och hade en ganska så hög puls, men lugnade sig efter en liten stund. 


Vi träffade läkaren. Tyvärr inte samma som gjorde vändningsförsöket när vi försökte vända Samuel, men en trevlig läkare som förklarade och ingav ett lugn som påverkade oss positivt. 
Nytt ultraljud och sen var det dags för Bricanyl och ett försök till på blodprov. Jag är aningen svårstucken och lyckas dom sticka rätt så är det ändå inte säkert att de lyckas få blod. Vilket var fallet idag. 
Bricanylen började värka snabbt och jag  kände hur hjärtat började slå väldigt fort. Sen var det dags för själva vändningen. Ja, det känns att göra ett vändningsförsök, men mest tycker jag att det är obehagligt. Som när läkaren försöker få handen mellan bebisens rumpa och mitt bäckenben (?). Men jag brukar blunda och fokusera på att andas och försöka koppla av. Det kändes som att liten började flytta sig, men efter två försök insåg vi att den inte tänkte vända sig.
Visst Blev vi lite besvikna, men samtidigt var det inte helt oväntat. Samuel vägrade ju också att vända sig. Så var set dags för en ny ctg-kurva och en spruta få jag har negativt blod. Sedan fick vi erbjuden fika, det första jag ätit sen i går, och sen tackade vi för oss. 

Så nu väntar ett nytt ultraljud i vecka 39. Det kommer vara det sista i avgörandet om det ska bokas kejsarsnitt eller om jag får föda som vanligt. Jag tror ju att det blir en vanlig födsel även denna gång och jag hoppas att liten vill komma ut något tidigare. 

Resten av dagen har jag mest varit trött och tagit det lugnt. 

En sådan dag

Dagen startade då bra 5.30 av att Samuel bar in katten och släppte han i min säng innan han kröp ner och mysade en halvtimma. Sen startade vi en film och myste lite mer till nalle puh. 

Upp, göra oss iordning, äta frukost och iväg till dagis. Lämnade Samuel som glatt sprang in. Själv tog jag en vända på jobbet för att lämna mitt läkarintyg och blev kvar över fikarasten. 

Här slutar dagen att gå på räls och när jag kommit till parkeringen här hemma ringer dagis. Samuel har slickat på en lycktatolpe och fastnat. Han har även lyckats dra sig lös pch gjort illa sin tunga. Där och då tog jag beslutet att väcka Martin som jobbat natt. Sen åkte vi till dagis där en relativt lugn kille fanns. Martin som var först in la märket till att ett annat barn satt och visade Samuel en bok. När Samuel såg oss kom hans tårar och vi fick sitta och trösta en stund. Tillslut drog jag av mig jackan och svepte den om
Samuel. Martin bar han till bilen och vi for hem. Här hemma har vi tagit det lugnt. Ätit och sovit. Samuel är sitt vanliga jag och vi känner oss lugna igen. 

Vi ska tvätt kläderna som det kommit blod på och sen ska vi nog fortsätta att bara ta det lugnt. 

Som tur är ställer Karl-Filip och tröstar Samuel. Han kröp upp k samuels knä och gosade extra mycket. 



Sjukskriven och vändningsförsök

Ny vecka och nu är jag sjukskriven på 50%. Fogarna har under de senaste 2 månaderna gett sig till känna och under helgen hade jag riktigt ont när jag skulle sova. Jag kunde knappt röra mig och inte heller sova. Så i fredags träffade jag läkaren som sjukskrev mig och var in på koll hos MVC. Allt såg bra ut förutom att liten i magen inte hade vänt sig. Vi visste det egentligen, men nu är det bokat ett vändningsförsök. Det känns ju både och för att vara ärlig. Jag vet ju hur det går till och känner mig trygg i det, men jag hade hoppats att detta barn skulle vända sig själv. Men denna lilla vän är lika tjurig som sin storebror. Jag hoppas att vändningsförsöket lyckas, men är verkligen tveksam till att det ska lyckas. Jaja, det återstår att se. 

Annars har vardagen börjat fått lite form och fason här hemma. Vi  försöker besöka öppna förskolan 1 gång i veckan för att Samuel ska gå lite variation och jag ska kunna låta honom leka av sig lite extra. Det är verkligen mysigt att "hänga" på öppna igen. Även om Samuel är ett av det äldsta barnen. Han får även vara på dagis under dagarna då jag är sjukskriven, men vi har valt att pröva ha honom där bara några dagar. Sen får vi se hur mina höfter håller ihop när han är hemma. 

Idag är det så pass kallt att vi håller oss inne och myser. 



Tillbaka till verkligheten

Idag var första dagen efter julledigheten.  Dagen har varit intensiv, men det har varit väldigt roligt. Vi gjorde ett besök på öppna förskolan till Samuels stora glädje. De flesta av barnen var mellan 1-2 år, men Samuel hittade kompisar och visade de små olika saker som han kunde. Han försökte lära en lite tjej att klättra på ribbstolarna när hon ville pröva. Visade tydligt vart hon skulle sätta fötterna. Blev riktigt stolt över lillkillen min. 
Sen mötte vi upp min mamma och åt lunch.  En passande lyx på vår vardag. Sen hem för vila. Här hemma har vi myst med film, lekt, byggt pussel och stökat på. 

Jag har efter mycket letande hittat igen sängkläderna till vaggan. Så nu ska de tvättas och sen ska det bäddas. Då är både skötbordet och vaggan för litens ankomst.
 Idag är det en månad kvar tills liten är beräknad och det känns fortfarande overkligt att liten snart vill titta ut. Men jag längtar så. 

Magen



I dag tog vi en kort promenad till badhusparken och sen vidare till Wedemarks för mellis/fika. Det är verkligen mysigt att kunna sätta oss tillsammans hela familjen och fika. Sen blev det en liten runda på stam för att uträtta ett ärende innan vi gick ner i badhusparken igen för att mata fåglarna. Dick ramlade Samuel innan vi började mata så han var inte allt för nöjd. Tur det gick bra med lilleman. 

Bilden ovan är från vår promenad. Det var så vackert och jag önskar att jag hade hunnit tagit fler bilder innan batteriet tog slut. 

Tyvärr tar även små utflykter ut sin rätt och när jag kom hem var magen rund och hård. 

Det syns tyvärr inte jättebra på bilden, men ibland är magen verkligen som en boll. Visst är den strimmig, men som den tiger jag är så är så är jag stolt över mina tigerränder. På tal om magens så upplever jag den större denna gång än när vi väntade Samuel. Den är inte jättestor, men större.

Nu är det 1 månad och några dagar till BF och jag har börjat fundera på när liten vill komma ut. Jag längtar tills liten är i min famn, men samtidigt känns det väldigt långt bort. Har inte ens velat börja fundera på förlossningen än. Närmaste är väl det vändningsförsök som jag tror kommer komma om någon vecka. Så vi får se vad dom säger då. 

Napphållare

Såg några andra blivande mammor som hade gjort jättefina napphållare och bestämde mig då för att pröva göra egna. Så idag fick jag en stunds egentid och då åkte symaskin fram. 
Här är resultatet. 


Nyårslöften

Idag är första dagen på 2015. Vi hade en lugn kväll och en tidig morgon.  Vädret är grått och regnigt så vi håller oss inne. 

För tredje året tänker jag ha samma löfte till mig själv. Ett löfte om att välja lyckan istället för det som är jobbigt eller gör mig ledsen. För visst finns det stunder här i livet som tar energi och gör mig ledsen. Det är okej en stund, men många gånger är det lätt att fastna i dessa stunder. I stället för att fastna så ska jag se det som gör mig lycklig och glad. Att leva mera i stunder av lycka än att grotta i det negativa. 

Jag ska även ga ett till löften om att förbättra min hälsa. Att välja bättre mat och hjälpa kroppen återhämta sig efter graviditeten. Jag tänker inte sätta något mål på si eller så många kilon utan snarare försöka ändra mitt beteendemönster till det bättre. 

Två stora löften är allt jag tänker lova i år. 

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0