Besök i blivande vinterparken

Efter många om och men kom vi ut till en helt fantastisk vinterdag. Lagomt kallt, sol och frisk luft. Samuel invigde sin snow dragon och stjärtlapp. Sedan begav vi oss till badhusparken för att leka i den stora snöhögen. 

Snöborgen och vinterparken öppnar nästa helg, men Samuel tyckte borgen var riktigt spännande. 
Även nere på isen fanns det mycket spännande att upptäcka. Samuel gillade labyrinten och sprang flera varv. 


Jag ser fram emot nästa vecka när parken öppnar. Det enda som stör mig lite är att Noel "bara" får sitta i vagnen, men det är få saker jag kommer på som han kan göra ute. 
Så tips mottages gärna. 

Mysiga morgon.

Ett av mina starkaste och finaste minne som barn är alla lediga morgonar som vi spenderade i mina föräldrars säng, tittande på tv, busade eller fikade. När Samuel föddes längtade jag till vi kunde skapa liknande minnen för honom. Nu mera myser vi på morgonen och helgmorgonar lyxar vi gärna till det med både fika och tv i sängen. 

Kalas

Idag firar vi pojkarna med kalas. Lägenheten är städat, allt är bakat och just nu vilar vi innan kakor och tårta ska dukas fram. Jag bjuder på lite bilder från förmiddagen. 




Varje litet ord

Full fart mot helgen. Vi har haft mycket inplanerat i veckan. En överraskning, fika, lunch och förberedelser för kalaset som är imorgon. 

 Jag hade tänkt gå och leka med barna på öppna idag, men hade missat att det var utflykt. Så där stod vi inne i stan. Vi vandrade runt, köpte med oss fika och en snabb sväng in på leksaksaffären. Vi inhandlade en stjärtlapp som förhoppningvis kommer användas redan i morgon eller på söndag. Samuel prövade lite i snöhögarna i stan, men det var inte så lätt. Det är roligt att se hans förtjusning över alla stora snöhögar som han får klättra i och leka. Han kämpar och klättrar, men ger sig inte. 
Som jag skrivit är Samuel sen med sitt språk, men de senaste dagarna har det kommit mycket ord. "Igelkott" "Mamma. En gång till. Cola" " Oj, vad många" och " mamma, jag älskar dig också". Varje litet ord och mening känns som en seger. Samuel räknar och vi har hört honom räkna upp till 11-12, men oftas är det 3-4 siffror i följd. Jag tycker att det är spännande och se varje liten utveckling och väntar spänt på vad som kommer. 

Tillbaka i vardagen.

Att sista lediga dagarna skulle bli lugna på ledigheten var ju ett skämt. Magsjuka. Usch. Verkligen det värsta som finns. Så när Martin och Noel blev friska har vi mest försökt hitta tillbaka till vardagen. 
Jobb, dagis och föräldralediga dagar. 

Nu börjar det mesta gå på rutin, men det är en del stök och fix kvar att göra. Men varför fokusera på det när det finns så mycket roligt framöver. Samuel fyller 4 år på söndag. FYRA ÅR. Hur kan han fylla det? Min lilla söta Samuel.
Min busiga, livsnjutande och busiga kille. Han berättar ofta hur busiga vi är och oftast när han gjort nått bus tittar han på mig och säger helt seriöst: "busigt mamma. Busigt". 



Sen är det två veckor så fyller Noel 1 år. Min lilla bebis. Ett år går så fort och jag kan knappt förstå det. Han har en vilja av stål och en omättlig mage. Minns inte att Samuel blev tokarg om vi andra äter, men Noel blir helt galen om vi äter och hans tallrik är tom. 

11 månader

För 11 månader sedan blev vi fyra i familjen. Nu återstår en månad till ettårsdagen och jag är inte redo för den än. Älskade lilla skatt. 

När det inte blir som man tänkt sig.

Kvällen har överlag gått bra. Martin har egentid och jag har lagt båda barnen. Noel sover sen mer än en timma och Samuel varvar ner i sin säng. I alla fall tror jag det. Så jag passar på att träna lite lätt. En halvtimma senare kollar jag till Samuel och till min förskräckelse inser jag att hans minionkudde gått sönder. Det är en, nej, minst tre miljoner små, små plastkulor ÖVERALLT. I hans säng, golvet och på hela pojken. Duschar Samuel. Ringer Martin som är snäll och kommer hem för att hjälpa mig. Städar, städar och städar. Tillslut kan vi lägga Samuel igen. Klockan är 21. Jag tömmer och lagar hans kudde. Nu är den fylld med vadd. Jag hoppas han blir glad när han hittar den i morgon. 
Den nu lagade minionen Bob. 

Tankar kring julledigheten och arbetet.

Idag har jag arbetat. Oftas brukar jag tycka att min dag på jobbet är en skön avkoppling mot att vara hemma med barna. Ett avbrott att ladda batterierna, men inte idag. Jag hat längtat hem till mina barn och min man. Insett att vi har två dagar kvar innan julledigheten är över för denna gång. 

Jag har uppskattat att vi varit tillsammans hela familjen och visst önskar jag att ledigheten skulle vara längre, men så blir det inte den här gången. Nu väntar två dagar med min älskade lilla familj. 



Just här och just nu

Hela familjen vilar. Jag njuter av lugnet. Hör kaffebryggaren gurglar ute i köket. Jag längtar oftast efter just den här stunden. Den tysta stunden där jag laddar batteriet för att orka leka, busa, fixa och dona under dagen. Livet är fantastikt med två barn, men det tär på energin och jag anser nu mer än någonsin att det är viktigt att finna tid för mig och min själ. Även om det inte är långa stundern så är det välbehövligt. Egentligen vill jag göra nått pyssel, men inspirationen är låg. Har två projekt som jag borde göra. Eller tre egentligen. Men jag vet att när jag väl börjar kommer det behövas tid och åter tid. Nu ska jag njuta av lugnet. 

Första dagen.

Om första dagen på året speglar det kommande året har jag mycket mys, kramar och pussar att se fram emot. Även en del trots och trötta barn. 
Men oavsett ser jag fram emot att fylla 2016 med minnen. 

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0