Träning & flytt

Vi håller mest på med flytten just nu. Lägenheten är tömd och snart är den inte längre våran. Det känns konstigt att tänka så. Att det inte längre är hemma, men hemma kommer ju bli huset. Åh, längtar så. 


Annars försöker jag få till träningen. Är länge sedan jag sprang och vårruset börjar närma sig. Idag har jag planerat ingen massa löpträning 4 veckor framåt. Ska lägga in något pass med styrka också.Dagens  pass var intervaller. Kändes som det blev lång vila mellan de delar jag fick springa. Samtidigt var det inte superlätt att orka den stund jag skulle springa. Ska försöka hålla mig till schemat och se vad det ger. 
En annan sak som jag märkte är att balansen blivit sämre. Fick lägga mycket fokus på att hålla ihop höfter och bål för att bli stabil. Jaja det lär bli bättre bara löpningen kommer igång igen. 

Jag har fått flera kommentarer på att träningen gett resultat. Något som jag verkligen uppskattar och blir väldigt glad för. Inser också hur skev bild jag har av mig själv. Letar ofta fel och brister istället för att se det som är bra. Så egentligen gör jag mig själv en otjänst då jag inte förbättrar mina förutsättningar för att få en bra bild av mig själv. 

Så vi kör lite egoboost med några bilder som jag gillar på mig själv. 


10 kilo

Inte ens en hel dag hann Noel gå innan det var dags för vab igen. Men men det är väl så småbarnslivet är.


På tal om något roligare. Idag tog jag mig iväg på gymmet. På ett fortgjortpass på lunchen. Pulsträning. Så roligt och jobbigt. Tänkte efter första varvet att det här var ju lätt. Haha, vad jag misstog mig. Fick jobba rejält för att orka och bör få riktigt bra med träningsvärk i magen. Ett pass jag kommer köra flera gånger. 

Då flera har kommenterat att jag sett smalare ut beslutade jag för att ta nya kort, men innan korten var tagna insåg jag att jag såg förändringen i spegeln. Mitt ansikte var smalare. Precis som flera sagt. Tänkte att det skulle vara stor skillnad på före och efterbilderna, men när jag tittade blev jag besviken. Fastnade i att magen ser "stor" ut. Lite deppig över det, men efter några timmar tog jag tid att titta ordentligt och insåg att det var stor skillnad. Visst, magen är svälld, men det beror ju på att det är den tiden i månaden. Den tid då jag alltid drar på mig vätska och känner mig svälld. Så kanske ska jag inte vara så hård mot mig. 

Nu har jag gått ner 10 kg, vilket motsvarar 6% fett. Muskelmassa är oförändrad och den var hög redan i början. Känns som motivationen är på topp och målet är rimligt. Ska nå det senast den 30/11-17. 

Jag inser att jag lite titt som tätt upptäcker saker som förändrats. Har länge tyckt att min kropp generellt varit stor och visst någon mini är jag inte. Men jag insåg för någon månad sedan att mina ben såg smalare ut, sedan var det mina armar och nu mitt ansikte. Jag inser också att jag måste vara snällare med mig själv och ge mig själv förutsättningar för att utvecklas. Jag har insett att visst kan jag få resultat snabbt, men att ändra livsstil tar tid. Därför försöker jag ge mig själv tiden och njuta av varje liten seger. 

Så nu ska jag fortsätta kämpa. 

Heja mig! 

En vanlig vabdag

Sakta blir jag piggare igen. Har försköt fylla dagarna med något som ger mig energi varje dag, men utan att ställa krav på mig själv. Även om natten varit dålig pga Noels hosta är jag rätt pigg. Beslutade att noel var för tussig för dagis så vi har en lugn hemmadag. Farten och orken på Noel är den vanliga förutom allt snor och hostande. Längtar till sommaren så vi kanske slipper dessa evighetsförkylningar. 


Samuel verkar njuta av att bara vara ledig och passade på att krypa upp i mitt knä. Så nu sitter han med ipaden och jag får kramas. 

Noel lyckades ramla när jag var på toaletten. Hör att han är ledsen och skyndar mig blir klar. När jag kommer i vardagsrummet sitter Noel i väskan med kläder och spelar iPad. Samuelstårbredvid och förklara hur han ska göra. Det värmde hjärtat så mycket. Jag vet att tolka och förstå andras känslor och uttryck är svårt för många med autism, men även att många av dom har en stor empati för andra när de väl förstå. Samuel har väldigt stor empati och tröstar mig och lillebror när han kan. Oftast på sitt egna kluriga sätt. 

Nu ska jag se klart på Nicke nyfiken med barnen. 

Världsautismdagen

Idag är världsautismdagan. Egentligen skulle jag vilja skriva något om hur fantastisk Samuel är trorts sin diagnos. Att den inte hindrar honom utan tvingar resten av oss att öppna ögonen och se världen utanför den ram vi byggt upp. 


Men idag är jag trött. Så trött. Min energi är noll och jag känner att jag inte orkar något. Jag tappar humöret och blir arg, inget går som planerat och inte ens träningen fungerar idag. Jag är ledsen och arg om varanat. Jag vet att det det inte leder någon annanstans än att jag får ångest. Ångest över att jag inte är en bra mamma, fru eller dotter. Ångest att jag inte orkar prestera på den nivå jag är van. 

Men även detta är en del av att leva med ett barn som har autism. 

Nu ska jag ladda batteriet för att komma tillbaka som den person jag är och njuta av det liv jag fått. 

Jag bjuder på dessa bilder från helgen som gör mig väldigt glad.  

Livet rullar på

Ibland saknar jag att skriva, ibland vet jag inte om vad jag vill skriva eller hur mycket jag vågar dela. 


Livet har rullat på ganska fort ett tag och igår såldes lägenheten. Ett stort steg. Det känns skönt att det gick så fort och samtidigt vemodigt. Det har ju varit vårt hem. Ett hem vi älskat. Och den det märks tydligast på är Samuel. Han längtar hem till lägenheten där vi inte bor. Igår hämtade jag massa saker så han skulle känna sig mer som hemma här hos mormor och morfar. Jag hoppas att det hjälper.
Sedan tror jag att det kommer bli bra när han väl får sitt nya rum med siba saker i huset. 

Samuel utvecklas med stormsteg och han överraskar oss ofta. Ett tag har han berättat att han behöver mig när han inte vill vara på dagis och när jag var sjuk satt han vid min sida och sa jag tycker om dig. Han är en så fin och omtänksam pojke. Det värmer mig mycket när han uttrycker vad han känner. 

Noel är mest känd som vårt lilla monster då han vefinner sig mitt i trotsen. Det är krig om det ena än det andra. Men så vänder han och blir vår lilla mysplupp istället. Han är väldigt företagsam och pröva mycket. Roligast är att klättra eller pumpa ur all tvål ur behållaren. Han älskar verkligen när Samuel och han leker och skulle vill vara mer med sin storebror. Oftast hottar jag båda barnen på samma avdelning på dagis, trots att de går på varsin. Det är syskonkärlek. 

Vad kan man annars skriva om livet?
Att jag funnit lusten att pyssla igen och försöker hitta några tillfällen varje vecka, att jag haft lyxen av en utekväll med goda vänner eller att jag fortfarande är tokigt kär i min man? Ska visa lite pyssel längre fram, men nu väntar en ledig lördag med korvgrillning. 

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0