Min dröm

Ibland tänker jag på vad jag drömde om som barn och tonåring. Det fanns många storslagna drömmar om att bli känd skådespelare eller konstnär. Och nej, viljan tog mig inte dit utan mot den dröm som var starkast. 


Drömmen om en familj. Drömmen om barn. Okej, alla kommer inge tycka att det är världens häftigaste dröm och det är okej. För det var min starkaste dröm. Drömmen om ett hus, en man och tre barn, söner alla tre. Drömmen om ett fast jobb vid ett skrivbord och någon att skratta med. 

Jag tycker att jag uppfyllt den drömmen flera gånger om. Jag hittade någon som får mig att skratta, gråta och varslats mig själv. Någon som förstår mig och tycker om mitt töntiga jag. Jag träffade min bästa vän och numera äkta hälft. Någon som hade en liknande dröm. Nu är det snart fem år sen vår första son såg dagens ljus och mycket har hänt sedan dess. 
 En del saker har omprioriterats och en del saker kunde vi inte förutse. Men den glädje och kärlek Samuel skänker oss är jag evigt tacksam för. Hans tal som kommer mer och mer. Hans fyndiga kommentarer och hans omtänksamma sätt. Allt detta och en massa envishet. Det är Samuel. 
Han är dessutom en väldigt bra förebild i mycket för sin lillebror. Noel han som är envisare än tåget och rälsen. Han som är charmigare en det mesta och använder det som ett vapen. Han som lär sig saker snabbt som vinden och som avgudar sin bror. 
 Båda barnen är så mycket mer än jag vågade drömma om. Och just nu är jag rätt nöjd med mina två pojkar och vi får se om det blir en trea eller inte. Jag är tacksam för de två mirakel jag fått. 

Nu snart har vi även huset med trädgård från drömmen. Där barnen kan springa och vi njuta av en kopp kaffe medan barnen skratt ekar. Jag längtar. 

Tänk att drömmar kan bli sanna bara man kämpar nog mycket. 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0