Ett år

Nu har det snart gått ett år sen jag skrev här. Ett år fyllt med liv, äventyr, träning, glädje, sorg och allt där till.
För ett år sen hade jag lyckats gå ner tio kilo. Idag är det totalt 22 kg i viktnedgång. Från storlek 48 i byxor till 42.
Jag har efter många års kämpande äntligen kommit ner under 100 kg och kämpar att nå målet. Jag har satt ett löjligt högt mål, men jag vill hellre ha ett för högt mål och kunna stanna när jag känner mig nöjd. Att nu trivs jag i min vikt och jag lägger om fokus. Jag är inte där ännu. Det känns bättre att ha ett högt mål än tänka att jag ska bara gå ner till X kg och när jag väl är där så känner jag mig inte nöjd utan måste "börja om".
Jag avskyr att misslyckas så att sätta ett för lätt mål skulle kunna bli jobbigt rent psykiskt. Mycket har hänt även på det psykiska stadiet. Jag försöker lita på processen och ta varje dag för vad den är. Att se det positiva, lära mig av motgångarna och inte stanna upp. Jag har accepterat att vågen inte alltid gör som jag vill, att det
egentligen inte spelar någon roll på lång sikt. Eftersom den långsiktiga processen tydligt visar att jag är på väg mot mina mål. 
 
Från starten i november 2016 till idag.
Från februari till april.
 
 
 
Vi har landat i huset och vi älskar att bo här. Mycket ytor, en härligt trädgård och massor att drömma om. Vi har till och med ett växthus. Vilket jag älskar. I Somras hade vi tomater där. I år har jag sått både tomater, paprika, chili och citronmeliss. Så förhoppningsvis blir det full fart i växthuset under sommaren. Har även en del som vi planerar att så ute, men det får nog vänta till helgen innan vi kan börja så och göra iordning här inne. För att hinna något i denna odlingszon så blir det mycket förberedelse inomhus. I år har även Samuel valt ut en del fröer som vi ska så. Han har valt morot, rädisor och sallad. Vilket han inte äter något av, men vem vet vad som kan hända om han får odla fram sin mat själv.
 
 
 
 
Barnen trivs både här hemma och även på förskolan. Vi har hittat en riktigt bra förskola som prioriterar att vara ute mycket och lägger mycket energi på barnen. Det är utflykter till skogen, till djungelhuset, skolan och idrottshallen. Dom åker skidor och skridskor på dagarna på vintern. Båda barnen har fått flera vänner och jag känner mig lugn. Samuel ska börja förskoleklass till hösten och vi planerar för fullt för det. Ett stort steg för både honom och oss.
 
 
 

Träning & flytt

Vi håller mest på med flytten just nu. Lägenheten är tömd och snart är den inte längre våran. Det känns konstigt att tänka så. Att det inte längre är hemma, men hemma kommer ju bli huset. Åh, längtar så. 


Annars försöker jag få till träningen. Är länge sedan jag sprang och vårruset börjar närma sig. Idag har jag planerat ingen massa löpträning 4 veckor framåt. Ska lägga in något pass med styrka också.Dagens  pass var intervaller. Kändes som det blev lång vila mellan de delar jag fick springa. Samtidigt var det inte superlätt att orka den stund jag skulle springa. Ska försöka hålla mig till schemat och se vad det ger. 
En annan sak som jag märkte är att balansen blivit sämre. Fick lägga mycket fokus på att hålla ihop höfter och bål för att bli stabil. Jaja det lär bli bättre bara löpningen kommer igång igen. 

Jag har fått flera kommentarer på att träningen gett resultat. Något som jag verkligen uppskattar och blir väldigt glad för. Inser också hur skev bild jag har av mig själv. Letar ofta fel och brister istället för att se det som är bra. Så egentligen gör jag mig själv en otjänst då jag inte förbättrar mina förutsättningar för att få en bra bild av mig själv. 

Så vi kör lite egoboost med några bilder som jag gillar på mig själv. 


10 kilo

Inte ens en hel dag hann Noel gå innan det var dags för vab igen. Men men det är väl så småbarnslivet är.


På tal om något roligare. Idag tog jag mig iväg på gymmet. På ett fortgjortpass på lunchen. Pulsträning. Så roligt och jobbigt. Tänkte efter första varvet att det här var ju lätt. Haha, vad jag misstog mig. Fick jobba rejält för att orka och bör få riktigt bra med träningsvärk i magen. Ett pass jag kommer köra flera gånger. 

Då flera har kommenterat att jag sett smalare ut beslutade jag för att ta nya kort, men innan korten var tagna insåg jag att jag såg förändringen i spegeln. Mitt ansikte var smalare. Precis som flera sagt. Tänkte att det skulle vara stor skillnad på före och efterbilderna, men när jag tittade blev jag besviken. Fastnade i att magen ser "stor" ut. Lite deppig över det, men efter några timmar tog jag tid att titta ordentligt och insåg att det var stor skillnad. Visst, magen är svälld, men det beror ju på att det är den tiden i månaden. Den tid då jag alltid drar på mig vätska och känner mig svälld. Så kanske ska jag inte vara så hård mot mig. 

Nu har jag gått ner 10 kg, vilket motsvarar 6% fett. Muskelmassa är oförändrad och den var hög redan i början. Känns som motivationen är på topp och målet är rimligt. Ska nå det senast den 30/11-17. 

Jag inser att jag lite titt som tätt upptäcker saker som förändrats. Har länge tyckt att min kropp generellt varit stor och visst någon mini är jag inte. Men jag insåg för någon månad sedan att mina ben såg smalare ut, sedan var det mina armar och nu mitt ansikte. Jag inser också att jag måste vara snällare med mig själv och ge mig själv förutsättningar för att utvecklas. Jag har insett att visst kan jag få resultat snabbt, men att ändra livsstil tar tid. Därför försöker jag ge mig själv tiden och njuta av varje liten seger. 

Så nu ska jag fortsätta kämpa. 

Heja mig! 

En vanlig vabdag

Sakta blir jag piggare igen. Har försköt fylla dagarna med något som ger mig energi varje dag, men utan att ställa krav på mig själv. Även om natten varit dålig pga Noels hosta är jag rätt pigg. Beslutade att noel var för tussig för dagis så vi har en lugn hemmadag. Farten och orken på Noel är den vanliga förutom allt snor och hostande. Längtar till sommaren så vi kanske slipper dessa evighetsförkylningar. 


Samuel verkar njuta av att bara vara ledig och passade på att krypa upp i mitt knä. Så nu sitter han med ipaden och jag får kramas. 

Noel lyckades ramla när jag var på toaletten. Hör att han är ledsen och skyndar mig blir klar. När jag kommer i vardagsrummet sitter Noel i väskan med kläder och spelar iPad. Samuelstårbredvid och förklara hur han ska göra. Det värmde hjärtat så mycket. Jag vet att tolka och förstå andras känslor och uttryck är svårt för många med autism, men även att många av dom har en stor empati för andra när de väl förstå. Samuel har väldigt stor empati och tröstar mig och lillebror när han kan. Oftast på sitt egna kluriga sätt. 

Nu ska jag se klart på Nicke nyfiken med barnen. 

Livet rullar på

Ibland saknar jag att skriva, ibland vet jag inte om vad jag vill skriva eller hur mycket jag vågar dela. 


Livet har rullat på ganska fort ett tag och igår såldes lägenheten. Ett stort steg. Det känns skönt att det gick så fort och samtidigt vemodigt. Det har ju varit vårt hem. Ett hem vi älskat. Och den det märks tydligast på är Samuel. Han längtar hem till lägenheten där vi inte bor. Igår hämtade jag massa saker så han skulle känna sig mer som hemma här hos mormor och morfar. Jag hoppas att det hjälper.
Sedan tror jag att det kommer bli bra när han väl får sitt nya rum med siba saker i huset. 

Samuel utvecklas med stormsteg och han överraskar oss ofta. Ett tag har han berättat att han behöver mig när han inte vill vara på dagis och när jag var sjuk satt han vid min sida och sa jag tycker om dig. Han är en så fin och omtänksam pojke. Det värmer mig mycket när han uttrycker vad han känner. 

Noel är mest känd som vårt lilla monster då han vefinner sig mitt i trotsen. Det är krig om det ena än det andra. Men så vänder han och blir vår lilla mysplupp istället. Han är väldigt företagsam och pröva mycket. Roligast är att klättra eller pumpa ur all tvål ur behållaren. Han älskar verkligen när Samuel och han leker och skulle vill vara mer med sin storebror. Oftast hottar jag båda barnen på samma avdelning på dagis, trots att de går på varsin. Det är syskonkärlek. 

Vad kan man annars skriva om livet?
Att jag funnit lusten att pyssla igen och försöker hitta några tillfällen varje vecka, att jag haft lyxen av en utekväll med goda vänner eller att jag fortfarande är tokigt kär i min man? Ska visa lite pyssel längre fram, men nu väntar en ledig lördag med korvgrillning. 

Alltså Noel pratar

Noel säger det mest oväntade sakerna. När han badade idag tittar han på mig och säger "mamma, jag fisken". Det går en stund och jag hämtar en leksaksdinosuarie och Noel tar den. "Bita här" och lägger dinosauriens min mot sin fot. Man inte annat än att skratta. 

Ensam hemma med pojkarna

Vad jag har oroat mig för att vara själv med pojkarna i helgen. Största rädslan var nog dålig sömn, men dom har sovit riktigt bra. Noel sova 19,15-5,00 i natt. Samuel kom och kröp ner i sängen vid ca 1.30 och somnade om. Så efter dessa två nätter är jag ändå rätt utvilad. Vi har passat på att mysa, umgås och njuta av att vata ledig. Lite trots och meningsskiljaktigheter, men det hör ju toll. Nu väntar söndagen på att fyllas med aktiviteter och massa mys.

Dagens lärdom till mig själv.

En sak som jag lärt mig om mig själv på sistone är att jag begränsar mig själv. Jag säger och tänker att jag kan inte eller jag orkar bara så mycket. Jag inser att den inställningen ställer till det för mig. 


Idag när jag klev upp på bandet för att springa valde jag att tänka annorlunda för att vara jag. Klart jag orkar lite till. Undra om jag orkar springa 2 minuter till? Jag prövar. Klart jag orkar springa till låten är slut eller det slår över till en ny kilometer. Jag höjde både farten och orkade springa mycket längre tid innan jag behövde gå. Och ja, det var jobbigt. Det går inte att förneka. Men istället för att säga att jag orkar inte, kan inte eller det går inte. Så hejade jag på mig själv. Det här klarar du. Du är stark. Nu är det inte långt kvar. Heja. Och set hjälpte. Jag höjde farten rejält sista 3-400 meterna bara för att se om det gick och det gjorde det! 

Så ny bästa tid. 5 km på 39:57 minuter! Är så nöjd och peppad. Snart orkar jag springa hela sträckan! 

Så dagens lärdom är att vara snäll och peppa sig själv istället för att sätt begränsningar och säga att det inte går!

Vab

Här har det varit vab till och från sen före jul och det är bara Noel som drabbas. Det har tagit mycket energi och värst är att det aldrig känns som det blir bättre, men nu hoppas vi att det har vänt. I morgon väntar jobb och dagis. Sedan träning. 


Har tränat i kväll och jag överraska mig själv med att orka tyngre vikter än jag gjort innan. Vilken pepp! Kanske beror det på att vi fått sova bättre på sistone? Såg även mig själv i spegeln när jag tränade och tyckte jag såg resultat. Ska försöka fånga det på bild framöver. Det bästa med dagens träning var nog alla skratt! 

En liten snabb uppdatering blev det. 

Samuel 5 år

Igår fyllde vår lilla Goding hela 5 år. Så mycket har hänt de senaste åren och jag överraska varje dag av Samuel. Nya ord, nya färdigheter eller nya tankar. Det känns overkligt att för bara 2 år sa Samuel knappt 20 ord. Idag kommer det meningar som förklara, beskriver eller berättar. Han är inte ikapp med språket, men det har hänt så mycket. 

En annan sak som Samuel har utvecklat den senaste tiden är legobygge utifrån beskrivningar. Något han verkligen gillar och ibland är det svårt att bryta hans bygge. I födelsedagspresent fick han två nya satser med lego. Igår kväll och i kväll har jag och Samuel byggt den ena satsen. Det blev en grävmaskin, lastbil, trailer och sopagregat. Han är så fokuserad och nu mera behöver jag knappt påminna honom om att titta på beskrivningen. Han kollar, letar, placerar och bygger.  Helt fantastiskt. Nedan bjuder jag på några av hans bygge. 

Revy

Igår var vi på revyn. Det var väldigt trevligt att få umgås bara jag och Martin. Vi åt god middag på innerfickan, kaffe på espresso house och sen revyn. 


Det var länge sen jag var på revy och ärligt talat förstår jag mycket mer skämt nu än som 14-15 åring. Jag skrattade så jag grät till en av sketcherna. 

En isgata hem och två trötta föräldrar, men vi kom hem. 


Livsstilsprogram och viktresa

Varje resa börjar med ett enda steg heter det och jag upplever att oftast är det första steget det som kräver mest av mig. Någonstans måste jag ändå har bestämt mig. För för ett par månader sedan fick jag nog. Min vikt hade gått åt fel håll, den hade ökat. Igen. 

 Efter lite tankar om hur jag skulle komma vidare, bestämde jag mig för att skriva in mig på ett livsstilsprogram på fristilen. Då vägde jag 112,8 kg. Inte det mesta jag vägt, men mer än jag trivdes med. 
Inskrivning var i slutet av november och nu har vi haft första mätningen. Det är inte så stora saker som hänt, men jag är rätt nöjd ändå. På lite mer än en månad har jag gått ner 4 kg och minskat 6 cm om midjan. 
Och detta trots att jag varit sjuk hela julhelgen. Det jag märker mest är att mina byxor inte lika trånga över låren som det brukar vara. Så vad går det här livsstilsprogrammet ut på. 
Jo jag hitta en balans mellan träning, kost och njutning, men även att bygga upp en mental del. Jag lyssnar varje dag på olika ljud filer som handlar om olika delar som jag vill bygga upp.

För mig är den här viktresan en början på att hitta en bra balans i livet. En balans mellan träning, kost och kanske det viktigaste - självkänslan. För ärligt talat min självkänsla har väldigt länge varit i botten. Jag vill gilla den tjej jag ser i spegeln. Eller tjej och tjej - kvinnan i spegeln. Hon vill jag gilla. Jag vill trivas i min kropp och trivas med mitt utseende. Det är nog den största utmaningen för mig. Att älska mig själv. Jag vill inte att någon ska känna att de inte duger precis som de är. Det är inte därför jag skriver ner detta. Utan för mig är detta början på en resa som jag inte vet vart det leder. Förhoppningsvis leder den mig mot nya mål. Mot en bättre självkänsla. 

Ibörjan tog några bilder. Några bilder på hur min kropp ser ut. Jag tog dessa bilder för att se hur jag ser ut nu, men även för att se hur kroppen förändras. För vad händer egentligen på en månad? Kan jag se dig med blotta ögat eller behöver jag något att jämföra med? Efter invägningen idag har jag inte tagit några nya bilder. Det var för mycket folk på gymmet för att jag skulle känna mig bekväm att ta nya bilder. Men förr eller senare så ska jag ta dessa bilder. Om så  bara för min egen skull.  Och kanske lägger jag upp både före och efter bilder här. Men idag bjuder jag på en av de alldra första bilderna. En bild som jag ändå tycker ser ut precis så som jag ser ut.

Julstämning

Med bara några dagar kvar till jul har stämningen börjat komma. Granen är klädd, nästan alla paket inslagna och pysslet påbörjat. 


Samuel letade fram några paket och la under granen, men då Noel inte är så duktig på konceptet vänta fick vi köra en lite övertalning om att paketen fick åka till mormor och morfar där julen ska firas. 

Samuel klädde granen i helgen och flyttar om med jämna mellanrum. Där emellan försöker han få lillebror att inte plundra granen. 

Det som lägger lite moln på himlen är att pojkarna är hostiga och vi vabbar. Men förhoppningsvis läker hostan ut ordentligt denna vända. Så idag är det min tur att vara hemma med pojkarna och jag tänker njuta. 

Älskade barn

Vissa dagar är bara inte bra dagar. Vissa dagar tar längtan över och känslan blir för stor. Den värkande och ömmande hjärtat som bara vill härifrån. Mitt hjärta som längtar efter små fötter och tjuriga skrik. Snabba händer och snoriga pussar. En massa bus och upptåg. 


Som mamma är det inte alltid lätt att arbeta. Dom dagar mitt hjärta längtar hem till mina två söner. Även om jag vet att det bara är någon timma tills jag träffar dem så längtar jag mig galen. 
För visst, de båda kan göra mig gråhårig, trött och grinig, men jag älskar dem även så mycket mer än orden kan beskriva. 

Älskade barn ❤💖💙

Vi har köpt hus!

Vi har visserligen veta detta ett tag, men idag skrev vi kontraktet på ett hus i Lit. Som vi letat och längtat och tillslut fanns det bara där och blev vårt. Det är ett tag kvar till inflyttningsdatumet, men vi har det vi gör tills dess. 


Vår lägenhet ska packad ihop och säljas. Vi vill hinna fixa lite så den ser så underbar ut som vi tycker den varit. Hade den varit större hade vi nog bott kvar mycket längre, men nu blir det ett nytt boende. 

Tredje advent

Dagen efter en natt med en orolig Noel. Det där att var liten och snorig. Det slutade med att han och jag delade på en 90s säng. Lite lagom stel, men jag älskar att ha dom sovande hos mig. I alla fall när dom sover. Små fötter mot skuldrorna, en hand i mitt hår eller en varm, perfekt rygg mot min mage. Jag sover inte bra de nätter dom sover hos oss. Men jag älskar det. 

Idag väntar både stort och smått på att göras, men först ska jag njuta av lite lugn och ro med min stickning. Min mysteristickning oh wonderland. Som är inspirerad från Alice i underlandet. 

Jamtli julmarknad.

Jag verkligen älskar jamtli julmarknad. Det är något av en tradition att gå, men ofjol tog det mycket energi och vi var osäkra på om det skulle fungera. Men vi la om planen och gick på söndag istället för lördag som är mest populär.

Vi började med att åka ånglok från tågstation till Jamtli. Riktig mäktigt och ett roligt insiativ. Samuel tyckte det var väldigt roligt och väl på Jamtli lekte Samuel i lektåget till ångloket åkte tillbaka mot stan.
Noel somnade bästa direkt och vi började vandra sakta mot båten. Väl där blev det fika och sen lekte Samuel. Vi turades om att gå små lovar med vagnen och att passa Samuel. Efter en stund ville Samuel gå upp till karusellen och i år fick han åka. Det var väldigt uppskattat. Det blev en godisklubba och vi vandrade sakta tillbaka till tågstationen på Jamtli. Lite lek och Noel vaknade innan tåget tillbaka till stan kom.

Det blev en väldigt mysig dag och som avslutning bakade vi lussebullar.

Redan december.

Tiden springer iväg ovh det är redan december. Om ca 2 månader fyller Samuel 5 år och Noel 2 år. Jag är lila fascinerad varje gång att tiden går så fort. Vart har mina små barn tagit vägen?

Jag har skrivit in mig på livsstil program hos fristilen och har numera konstant träningsvärk av alla pass på gymmet. Förhoppningen är att lägga en grund för sundare matvanor och regelbunden träning. Har värnen del kilon jag vill bli av med. Igen.

En annan sak som tagit mycket av vår tid det senaste året är jakten på ett hus. Vi har budat på något, blivit besvikna på det flesta. Just nu budar vi på ett, men allt är långt ifrån klart än. Men vi håller tummar och tår.

Idag väntar en dag på Jamtli julmarknad och en massa mys med familjen.

Språket

Samuels språk verkar ha lossnat och han säger gärna sina favoritramsor, vad han vill ha och vad han inte vill. Det känns jättestort! Jag är så glad att vi har ännu ett sätt att kommunicera.

En annan som pratar här hemma är Noel och det är verkligen hela tiden. Nya ord och meningar. Ibland önskar jag nästan att han skulle vilja vara lite tystare, men men det är så roligt att få vara med om den här fasen.

Det är så stor skillnad i språket när det gäller pojkarna. Samuel som kämpar och Noel som det bara rinner ut ord ur.
Jag hoppas dom ska kunna trigga varandra till att utveckla språket mer.

Upp och ner

En känslornas helg. Igår bröt jag ihop och grät. Sörjde allt som inte blev och inte kommer bli, men klev upp starkare idag.
Jag tror det är viktigt att låta sorgen finnas och sedan se allt vackert jag har. Jag har två pojkar som jag älskar av hela mitt hjärta och jag har en man som finns där och stöttar mig när vardagen blir för tung. Jag är lyckligt lottad även om allt inte blev som jag trodde.

Idag är en bättre dag. En stökig dag med sängbyte för båda pojkarna, men jag tror alla blev väldigt nöjd. Samuel har sagt flera gånger att han ska sova och krupit upp i sin säng. Och älskade lilla Noel har bytt bort spjälsängen mot en juniorsäng. När blev han så stor?

Vi hann även med en liten tur till Frösö strand. En liten lagom skogsutflykt.

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0