Träning & flytt

Vi håller mest på med flytten just nu. Lägenheten är tömd och snart är den inte längre våran. Det känns konstigt att tänka så. Att det inte längre är hemma, men hemma kommer ju bli huset. Åh, längtar så. 


Annars försöker jag få till träningen. Är länge sedan jag sprang och vårruset börjar närma sig. Idag har jag planerat ingen massa löpträning 4 veckor framåt. Ska lägga in något pass med styrka också.Dagens  pass var intervaller. Kändes som det blev lång vila mellan de delar jag fick springa. Samtidigt var det inte superlätt att orka den stund jag skulle springa. Ska försöka hålla mig till schemat och se vad det ger. 
En annan sak som jag märkte är att balansen blivit sämre. Fick lägga mycket fokus på att hålla ihop höfter och bål för att bli stabil. Jaja det lär bli bättre bara löpningen kommer igång igen. 

Jag har fått flera kommentarer på att träningen gett resultat. Något som jag verkligen uppskattar och blir väldigt glad för. Inser också hur skev bild jag har av mig själv. Letar ofta fel och brister istället för att se det som är bra. Så egentligen gör jag mig själv en otjänst då jag inte förbättrar mina förutsättningar för att få en bra bild av mig själv. 

Så vi kör lite egoboost med några bilder som jag gillar på mig själv. 


10 kilo

Inte ens en hel dag hann Noel gå innan det var dags för vab igen. Men men det är väl så småbarnslivet är.


På tal om något roligare. Idag tog jag mig iväg på gymmet. På ett fortgjortpass på lunchen. Pulsträning. Så roligt och jobbigt. Tänkte efter första varvet att det här var ju lätt. Haha, vad jag misstog mig. Fick jobba rejält för att orka och bör få riktigt bra med träningsvärk i magen. Ett pass jag kommer köra flera gånger. 

Då flera har kommenterat att jag sett smalare ut beslutade jag för att ta nya kort, men innan korten var tagna insåg jag att jag såg förändringen i spegeln. Mitt ansikte var smalare. Precis som flera sagt. Tänkte att det skulle vara stor skillnad på före och efterbilderna, men när jag tittade blev jag besviken. Fastnade i att magen ser "stor" ut. Lite deppig över det, men efter några timmar tog jag tid att titta ordentligt och insåg att det var stor skillnad. Visst, magen är svälld, men det beror ju på att det är den tiden i månaden. Den tid då jag alltid drar på mig vätska och känner mig svälld. Så kanske ska jag inte vara så hård mot mig. 

Nu har jag gått ner 10 kg, vilket motsvarar 6% fett. Muskelmassa är oförändrad och den var hög redan i början. Känns som motivationen är på topp och målet är rimligt. Ska nå det senast den 30/11-17. 

Jag inser att jag lite titt som tätt upptäcker saker som förändrats. Har länge tyckt att min kropp generellt varit stor och visst någon mini är jag inte. Men jag insåg för någon månad sedan att mina ben såg smalare ut, sedan var det mina armar och nu mitt ansikte. Jag inser också att jag måste vara snällare med mig själv och ge mig själv förutsättningar för att utvecklas. Jag har insett att visst kan jag få resultat snabbt, men att ändra livsstil tar tid. Därför försöker jag ge mig själv tiden och njuta av varje liten seger. 

Så nu ska jag fortsätta kämpa. 

Heja mig! 

Träningsuppdatering.

Ibland känns det som jag är blind för min egen förändring. Även om vågen just nu inte visar något större resultat, -5 kg, så tycker jag ändå att jag känner mig starkare, orkar springa längre och pressa mig själv mer. Sen finns det dagar när inget fungerar och när jag helst vill sluka allt godis som finns hemma, men mitt i den känslan gör jag ändå bättre val än innan. 

Jag äter inte lila mycket godis som innan och ibland lyckas jag låta bli helt. Har en ny invägning i slutet av mars så får vi se vad dem säger. Förutom 5 kilo lättar har 4% med fett försvunnit från min kropp. 


Dagens lärdom till mig själv.

En sak som jag lärt mig om mig själv på sistone är att jag begränsar mig själv. Jag säger och tänker att jag kan inte eller jag orkar bara så mycket. Jag inser att den inställningen ställer till det för mig. 


Idag när jag klev upp på bandet för att springa valde jag att tänka annorlunda för att vara jag. Klart jag orkar lite till. Undra om jag orkar springa 2 minuter till? Jag prövar. Klart jag orkar springa till låten är slut eller det slår över till en ny kilometer. Jag höjde både farten och orkade springa mycket längre tid innan jag behövde gå. Och ja, det var jobbigt. Det går inte att förneka. Men istället för att säga att jag orkar inte, kan inte eller det går inte. Så hejade jag på mig själv. Det här klarar du. Du är stark. Nu är det inte långt kvar. Heja. Och set hjälpte. Jag höjde farten rejält sista 3-400 meterna bara för att se om det gick och det gjorde det! 

Så ny bästa tid. 5 km på 39:57 minuter! Är så nöjd och peppad. Snart orkar jag springa hela sträckan! 

Så dagens lärdom är att vara snäll och peppa sig själv istället för att sätt begränsningar och säga att det inte går!

Trött

När kroppen är trött och huvudet inte vill vara med. Så kännsdet idag. Noel vägrar somna och är övertrött. Samuel vill kramas lite extra. Och jag känner att jag inte riktigt räcker till. Det är sådan här dagar som jag känner mig som en dålig mamma. En mamma som inte räcker till. Jag älskar dom där två yrvädrens så att det gör ont och då blir dagar som dessa väldigt jobbiga. För jagalltid vara bäst på det jag gör och när jag inte orkar tar det mig hårt. 


Jag vet att jag är en bra mamma eftersom jag ger dom all min kärlek, stöd och det mesta av min tid. Jag finns där för att lära dem, blåsa på det som gör ont och vägleda. Jag vet allt det och ändå sitter jag här. Under täcket, tittande på en film jag älskar och undrar om jag är tillräckligt bra. 

Nä nu ska jag ladda batteriet för i morgon är en ny dag. 

Före och efter

Idag tog jag nyabilder. Bilderna med vit Linne ärfrån idag och det går linnet är i början av december. Ser ni någon skillnad? 

Livsstilsprogram och viktresa

Varje resa börjar med ett enda steg heter det och jag upplever att oftast är det första steget det som kräver mest av mig. Någonstans måste jag ändå har bestämt mig. För för ett par månader sedan fick jag nog. Min vikt hade gått åt fel håll, den hade ökat. Igen. 

 Efter lite tankar om hur jag skulle komma vidare, bestämde jag mig för att skriva in mig på ett livsstilsprogram på fristilen. Då vägde jag 112,8 kg. Inte det mesta jag vägt, men mer än jag trivdes med. 
Inskrivning var i slutet av november och nu har vi haft första mätningen. Det är inte så stora saker som hänt, men jag är rätt nöjd ändå. På lite mer än en månad har jag gått ner 4 kg och minskat 6 cm om midjan. 
Och detta trots att jag varit sjuk hela julhelgen. Det jag märker mest är att mina byxor inte lika trånga över låren som det brukar vara. Så vad går det här livsstilsprogrammet ut på. 
Jo jag hitta en balans mellan träning, kost och njutning, men även att bygga upp en mental del. Jag lyssnar varje dag på olika ljud filer som handlar om olika delar som jag vill bygga upp.

För mig är den här viktresan en början på att hitta en bra balans i livet. En balans mellan träning, kost och kanske det viktigaste - självkänslan. För ärligt talat min självkänsla har väldigt länge varit i botten. Jag vill gilla den tjej jag ser i spegeln. Eller tjej och tjej - kvinnan i spegeln. Hon vill jag gilla. Jag vill trivas i min kropp och trivas med mitt utseende. Det är nog den största utmaningen för mig. Att älska mig själv. Jag vill inte att någon ska känna att de inte duger precis som de är. Det är inte därför jag skriver ner detta. Utan för mig är detta början på en resa som jag inte vet vart det leder. Förhoppningsvis leder den mig mot nya mål. Mot en bättre självkänsla. 

Ibörjan tog några bilder. Några bilder på hur min kropp ser ut. Jag tog dessa bilder för att se hur jag ser ut nu, men även för att se hur kroppen förändras. För vad händer egentligen på en månad? Kan jag se dig med blotta ögat eller behöver jag något att jämföra med? Efter invägningen idag har jag inte tagit några nya bilder. Det var för mycket folk på gymmet för att jag skulle känna mig bekväm att ta nya bilder. Men förr eller senare så ska jag ta dessa bilder. Om så  bara för min egen skull.  Och kanske lägger jag upp både före och efter bilder här. Men idag bjuder jag på en av de alldra första bilderna. En bild som jag ändå tycker ser ut precis så som jag ser ut.

Vänner

Hur börjar man ett inlägg om vänskap? Jag sitter och börjar skriva, tar bort och börjar om. För hur beskriver man allt vad vänskap är? Hur mycket jag saknar mina vänner när vi inte ses på länge? Hur glad jag blir för deras framgång och lycka? Och hur jag lider med dem när det går ont?

Det jag egentligen vill komma till är att jag har otroligt fina vänner i min närhet. Även om det blir allt för länge sedan vi ses vet jag att jag har deras stöd och kärlek och jag hoppas/tror att de känner detsamma. Oavsett om mina vänner funnits sen barnsben eller kommit in i mitt liv på senaste tiden och allt där emellan är jag otroligt tacksam för alla er mina vänner. 

Sista kvällen

...som jag är 28. Nytt år och nya utmaningar. Jag tackar för detta år och välkomnar det nya. 


Första till bebisen.

Jag har länge kollat babykläder när vi varit på stan, men har inte velat köpt något innan vi sett bebisen på ultraljudet. Idag inhandlade jag detta söta set från HM i strl 56. 
Egentligen tror jag inte att vi behöver så mycket i 56, men något nytt ska det ju vara. Ska gå igenom och kontrollera vad vi behöver i de olika storlekarna. 

Sista dagen som 27 åring

I morgon är ingen vanlig dag utan min födelsedag , som konstigt nog inte anses vara helgdag. 
Skämt och sidor. Hur sammafattar man en ålder eller ett år som gått? Vad minns jag specifikt? Bästa/sämsta händelse?

När jag tänker tillbaka så var jag nyanställd för ett år sen och det känns som jag utvecklats en hel del under mitt arbetsår. Jag minns vabb och sjukdomar. Dessa tillfällen skulle kunna klassas som de sämsta, men många gånger har det blivit tillfällen med guldkant. Ett tillfälle som skedde i våras kan nog komma att klassas som sämsta 
Martin hade jobbat natt och jag & Samuel skulle besöka vår vän M med famlilj. Då jag är lite osäker på hur jag ska köra tar jag den väg jag kan. Den stora nackdelen är att det är en väg som inte är asfalterad, den är kurvig och det är modd. När vi har ca 2-3 km kvar spyr Samuel. Inga rena kläder. Funderingar om det är magsjuka så vi åker hem. Vill ju inte smitta M med familj om det är magsjuka. När vi kommer hem hjälper Martin mig att rengöra bilen, vi badar och tar det lugnt. Det visar sig att Samuel har lätt för att bli åksjuk och tackolov inte magsjuk. Dock förstördes hela dagen då vi var inställd på magsjuka. 

Det bästa tillfället? Hm här är det svårare att välja ett. Några av mina absolut finaste stunder är en picknick i parken med goda vänner, skratt och prat med svägerskan, spontana kramar från min lilla kille och blombukett skickad till mig på jobbet av min make. Några andra är min och svärmors sykvällar, långa samtal med mamma och goda råd av pappa. Eller varför inte i julas då jag fick umgås med hela min underbara familj. 

Året i stort har handlat om jobb och nya rutiner. Utvecklingen på Samuel och följa hans nyfikenhet. Han kan så mycket och lite titt som tätt ploppar det ut nya ord. 

Om jag tänker på min kreativa sida har den utvecklats enormt. Jag har stickat utan mönster en kofta. Gett mig på att virka nya utmaningar och faktiskt klarat det skapligt. Men den största förändringen är att jag syr en del. Jag älskar att känna att jag har tid att sitta ner och knåpa på vid maskinen. En sak som inte utvecklats så mycket är mitt tecknande. Jag känner ofta att jag inte har någon fantasi till att skapa. Det känns trist, men jag misstänker att det är en period nu när mycket annat tar plats än tecknandet. 

Så vad förväntar jag mig av att bli ett år äldre? 
Till att börja med så vill jag fortsätta utvecklas. Både på jobbet och kreativt. Jag vill sy något till mig själv. Annars tror jag att detta år blir ett lugnt år när familjen och hemmet får ta den största delen av min tid. Så det ser jag fram emot.  

7,5år

Idag är det 7,5 år sen vi träffades. 1,5 år som gifta. Ibland förundras jag över hur många år vi spenderat tillsammans. Det var ju bara något år sen vi träffades. När jag tänker tillbaka på sen dag i Augusti som vi träffades känns det ännu mer otroligt att vi hittade varandra. Att vi båda befann oss på samma ställe fast ingen av oss hade tänkt vara just där. Jag är tacksam för denna tjuriga, envisa man vill leva med mig som är minst lika envis och tjurig. Han är även så mycket mer än jag kan skriva här och jag för den delen kan sätta ord på. Jag är bara så tacksam för dessa år och hoppas på många flera.

20140211-185242.jpg

Mitt nyårslöfte om lycka.

Jag har egentligen samma nyårslöften som i fjol. Jag har egentligen inte berättat löfte öppet, men då jag valde att använda mig av samma löfte i år igen tyckte jag att jag kunde skriva lite om det. Mitt löfte är både enkelt och väldigt stort. Mitt löfte är: att vara lycklig. Låter enkelt, men det krävdes en del funderingar i fjol för att komma underfund med hur jag skulle nå mitt mål. Det som tillslut valde att göra var att se de stunder som gör mig lycklig och lägga min energi på det istället för det som är jobbigt och tar energi. Som exempel kan vi ta Samuels sömn. Det är väldigt sällan han sover hela natten och desto vanligare att Samuel vill vara vaken 1-3 timmar mitt i natten. Även om jag är trött och även tappar humöret ibland så försöker jag se det så att jag får en extra stund med liten och att jag får ha honom liggandes nära mig. Jag njuter av att känna lukten av hans hår som kittlar hela mitt ansikte. Just då är jag verkligen lycklig. Jag är lugnare nu för tiden, men jag tycker att sista året har gjort mig lyckligare och lugnare. Jag vill njuta av tiden som den är, men har lätt att fastna för det som är negativt. Så många gånger så fastnar jag för det som är jobbigt. Det blir lätt det jag pratar om istället för det som jag faktiskt ligger mig närmast om hjärtat. Så även i år ska jag kämpa för att bli lyckligare och njuta av allt underbart som jag har i mitt liv.

20140205-131144.jpg

Att njuta

Jag sitter på bron och njuter. Solen värmer, kaffet är lagom varmt och jag stickar på min halsduk. Liten sover och jag passar på att njuta av lugnet.

20130707-100637.jpg

27år

Detta inlägg skrev jag den 3 juni, men det verkar inte vilja dyka upp på bloggen. Så nu gör jag ett nytt försök. Om inte ens ett dygn fyller jag 27 år. Förstår inte att åren sprungit så snabbt. Känns som jag fastnat någonstans mellan 23 och 25. Haha. Låter som jag har lite åldersnoja. Kanske är det så, men samtidigt upptäcker jag mer och mer av mig själv för varje år.

20130603-172119.jpg Inte så vuxen jämt Under dom senaste åren har jag övervunnit en del saker, upptäckt nya intressen och insett att jag är en större mjukis än jag tidigare trott. Men bäst av allt har jag insett vilken tur och lycka jag har. Att dela livet med en man som känner mig nästan bättre än jag själv gör och samtidigt få uppleva min sons utveckling. Det är otroligt vilken resa jag delar med dessa två män.

20130603-172238.jpg

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0