Världsautismdagen

Idag är världsautismdagan. Egentligen skulle jag vilja skriva något om hur fantastisk Samuel är trorts sin diagnos. Att den inte hindrar honom utan tvingar resten av oss att öppna ögonen och se världen utanför den ram vi byggt upp. 


Men idag är jag trött. Så trött. Min energi är noll och jag känner att jag inte orkar något. Jag tappar humöret och blir arg, inget går som planerat och inte ens träningen fungerar idag. Jag är ledsen och arg om varanat. Jag vet att det det inte leder någon annanstans än att jag får ångest. Ångest över att jag inte är en bra mamma, fru eller dotter. Ångest att jag inte orkar prestera på den nivå jag är van. 

Men även detta är en del av att leva med ett barn som har autism. 

Nu ska jag ladda batteriet för att komma tillbaka som den person jag är och njuta av det liv jag fått. 

Jag bjuder på dessa bilder från helgen som gör mig väldigt glad.  

Samuel 5 år

Igår fyllde vår lilla Goding hela 5 år. Så mycket har hänt de senaste åren och jag överraska varje dag av Samuel. Nya ord, nya färdigheter eller nya tankar. Det känns overkligt att för bara 2 år sa Samuel knappt 20 ord. Idag kommer det meningar som förklara, beskriver eller berättar. Han är inte ikapp med språket, men det har hänt så mycket. 

En annan sak som Samuel har utvecklat den senaste tiden är legobygge utifrån beskrivningar. Något han verkligen gillar och ibland är det svårt att bryta hans bygge. I födelsedagspresent fick han två nya satser med lego. Igår kväll och i kväll har jag och Samuel byggt den ena satsen. Det blev en grävmaskin, lastbil, trailer och sopagregat. Han är så fokuserad och nu mera behöver jag knappt påminna honom om att titta på beskrivningen. Han kollar, letar, placerar och bygger.  Helt fantastiskt. Nedan bjuder jag på några av hans bygge. 

Vi lever.


Veckorna och månaderna rusar fram. Noel är 9,5 månad och en riktigt charmig busunge. Han har redan börjat ta några steg själv, han försöker bemästra konsten att krypa och han jollrar glatt. Idag upptäckte jag att hans sjunde tand är på väg fram. 

Samuel utvecklas med stormsteg. Hans tal är på gång, men fortfarande inte i fas. Vi använder tecken som stöd och han försöker göra de olika tecknen. Han är väldigt omtänksam och här hemma kramas och pussas vi ofta. Han är en riktig liten upptäckare och älskar att pröva nya saker. 

Det finns så mycket jag vill skriva om och jag hoppas att jag får alla minnen nerskrivna inom en snar framtid. För mest av allt kommer jag lägga min tid på mina älskade pojkar. 

Sommaravslutning på Jamtli.

Idag har vi varit på öppna förskolans sommaravslutning. I vanlig ordning var vi på Jamtli. Noel valde att sova medan vi var där, men Samuel hade riktigt roligt. Jag fick sällskap av pojkarnas farmor och tur är det. Det blir mycket spring för att inte Samuel ska på egna äventyr. 
En av favoritplatserna är tåget på Jamtli.  Vi var själv där och lekte. 
Vi var även vid båten och i Hackåsgården. 
En av höjdpunkterna var när vi upptäckte att kompisgungan var ledig. 

Syskonkärlek


Tänk att dessa två kan tycka om varandra så mycket. 

Blöjor & nappar

Här hemma känns det som det har hänt stora saker. Samuel har blivit både napp och blöjfri, i alla fall på dagen. 
 
Om vi börjar med nappen. Den har varit borta i nio dagar och numera frågar Samuel inte ens efter den. Jag har varit lite orolig att Samuel skulle börja ta Noels nappar, men i morse så lekte Samuel med Noels nappar. Sorterade dem, flyttade runt dem och hällde ut napparna i hela vår säng. Tillslut plockar han bort napparna utan att ens smaka på dem. Det enda som är är att han har svårt att somna på kvällen.  

Om vi byter ämne till pott-träningen. Även hör går det framåt med stora steg. Samuel är i stort sett blöjfri och går på pottan när han känner för det. Vi tjatar inte särskilt ofta på honom, utan han känner själv när det är dags. Vi använder fortfarande blöja på natten och oftast när vi är ute, men de gånger han har varit ute utan blöja har det gått väldigt bra. Jag hoppas att vi snart kan sluta helt, men jag vill inte stressa fram något. Samuel får ta det steget när han känner sig redo. 

Jag är så himla stolt över hans framsteg och jag tycker att på sistone har hans framsteg varit många och på olika plan. 

Att sluta med napp

Ja, efter mycket velade har vi äntligen tagit tag i projektet att sluta med napp. Jag har skjutit upp det flera gånger, men igår började vi. 

Samuel har ovanan att tugga och vita på sina nappar och vi har haft gumminapp istället för silikon då de inte har gått sönder lila fort. Dock går dom sönder. Senaste tiden har han börjat bita ännu mer och vi har kastat nappar på löpande band. I lördags hade han bara en napp kvar och den gömde sig i söndags. Då sov han lunchvilan utan napp och på kvällen prövade vi lägga utan. Gick hur fint som helst. I morse var han lite pirig just när han vaknade, men sen gick det bra. 

Nu när jag skulle lägga  honom var första gången han kom på nappen och det tog en timma med skrik och tårar innan han somnade. Jag hoppas att kvällsläggningen går bättre för jag känner mig hemsk som inte ger han nappen.  


Min älskade lilla storkille.

På eget äventyr.

Valborg har firats i förkylningens tecken. Jag återhämtade mig relativt fort och Samuel har klarat sig denna vända. Dock tror jag att det är hans förkylning som tagit oss andra nu. Noel och Martin är fortfarande krassliga. 

Så efter nog många dagar hemma smet jag och Samuel iväg på ett eget äventyr mellan amningarna. Vi smet på öppna förskolan och jag njöt av att kunna låta Samuel leka relativt fritt. När det var dags att åka hem var det inga sura minner utan han verkade väldigt nöjd. 



Det känns som en riktig lyx att kunna smita iväg bara vi två en liten stund och jag hoppas på mer mor-och-son-tid framöver. Nu myser vi med film innan Samuel ska vila. 

När Samuel fotar.

Samuel brukar "låna" min mobil och fota. Jag har massa spännande kort på mobilen som han tagit.
Ett smygfoto på sin mamma skulle det tas. 
Efter några försök fastnade lillebror. 
En av favoritleksak. Närbild. 
Snutte och samuels fötter. 

Utveckling och att vara jag.

Dagarna fortsätter att rulla på i vår bubbla. Noel har blivit 11 veckor och ligger gärna på magen. Han håller huvudet högt och ser på allt omkring honom. Det märks hur spännande allt är. Han har även upptäckt sina händer, som numera är i munnen jämt, och fötter. 
Han sover oftast bra och är verkligen en glad kille. 

Samuel fortsätter att överraska oss. Han pott-tränar och nu är det länge sen det var en olycka. Oftas använde han blöjan om vi är ute eller när han sover. Jag längtar tills vi kam pröva vara ute utan blöja, men så länge det är mer vinter än vår så får vi avvakta. Det bubblar även nya ord och det märks så väl vad som fångat hans intresse. Just nu är det färger och siffror som är på tapeten. Han räkna gärna och flera av siffrorna här man tydligt, t.ex. Fyra, sex och sju. 
En annan sak jag märkt är att han ofta vill leka med playdoo och nästan varje dag tar vi fram leran. Till min stora lycka hittade jag 15 burkar lera och några formar/tillbehör på en köp-och-sälj-sida på Facebook. Jag gav en hundring och det var en glad kille som fick det.

Själv har jag pendlat mellan att vara pigg och glad till att vara totalt slutkörd. Jag har sytt lite under veckan. Även börjat läsa en bok. En riktig lyx.  Det har även blivit fika och lunch med vänner. Jag tycker det är skönt att livet börjar bli mer vardag och att jag kan vara mycket mig själv. För mitt i allt härligt familjeliv måste jag även ta vara på mig. För jag är ju mer än bara mamma och fru. Jag är ju Elin. 

Men mest av allt går min tid till att vara mamma och vara med mina pojkar. 

Korvgrillning och utveckling

Helgen sprang iväg med både bra och dåliga dagar. I lördags åkte vi och grattade min mamma i förväg. Det blev tårta till frukost. Inte så nyttigt, men en rolig ide. 
När det var dags för lunch packade vi väskan och gav oss ut till naturen. Vi är egentligen inte så mycket för fritidsliv i skogen, men jag tycker om att göra kortare utflykter i skogen. Vi har ett grillskydd bara en bit utanför byn som vi ofta besöker. Vi grillade korv och pratade. Samuel gjorde utflykter omkring oss och en längre utflykt där han testade hur långt han fick gå innan vi följer efter. Vi försökte få honom att inse att ingen följer efter kom tillbaka. Men nej det fungerade inte och han stack in i skogen. Då var det bara att springa efter honom. Han är för tuff för sitt eget bästa. 

Noel sover allt bättre, men då han fortfarande är snorig så vaknar jag och ger koksalt halva nätterna. Nya rekordet är från kl 20.30 till 06.00. Jag ser fram emot att kunna sova hela nätter utan koksalt. Han är väldigt glad och ler när han ser oss och försöker prata. Det går så fort och jag försöker ta vara på alla stunder så gott det går. Vill verkligen inte missa ett ögonblick. 

Idag väntar efterkoll hos MVC och en stund på stan. 


Dags att byta till vanlig stol vid bordet?

Ja, jag tror det är dags och egentligen har det nog varit det ett bra tag. Vi har en hokuspokus som var perfekt innan Samuel insåg att han kunde ta sig i och ur den själv. När han väl upptäckte det var det inte lika lugnt att äta mat längre. 

På kvällarna sätter han sig gärna på en vanlig köksstol när det är kvällsfika. Så det är nog bara att inse att hokuspokusen ska städas och lagas, Samuel har gjort hål på tyget, för att sedan plockas undan till Noel ska ärva den. 
 Jag tror att det äe bra att den får försvinna ett tag så att Samuel inte upplever att lillebror tar hans stol. 

Påsk

Vi sprnderade påsken hos mina föräldrar. Vi fick besök av släkten från Stockholm och har tagit dagarna som de kommit. Inga krav pch måsten, utan bara vara. 

 Noel passade på att fylla 2 månader och han är fortfarande täppt i näsan. 

Misstänker att Samuel, som haft feber, har smitta lillebror med en ny förkylning. 
 I går var vi med Samuel till läkaren efter en natt med tårar och varm pojke. Vi trodde att det var öroninflammation och lite röd var han i örat, men även i halsen. Så nu har han en nya kur pencillin. Och för alla som inte gett ett barn pencillin vill jag bara säga att det är pest och pina. Jag tvingar i Samuel hans dos på 10 ml. Sist var det bara 2,5 ml, men denna gång var det rejält och är svårt att få Samuel att svälja ner skiten. Funderar på om man kan få tabletter och krossa istället för den flytande. 
Så i veckan är jag hemma med båda pojkarna. Sen får vi se hur det blir. Samuel mår i alla fall mycket bättre och det är jag tacksam för. 

Tillsammans.

Jag blir så facinerad av hur mycket Samuel verkar gilla Noel. Som den omtänksamma storebror han är så lånar han ut sin snutte och napp om lillebror pirar. Han vaggar babysittern och varje morgon kollar han om lillebror ligger i vaggan. Han vill gärna hålla och helst lyfta lillebror själv, något vi inte är förtjusta i. När Samuel ska lägga sig vill han att Noel ska ligga bredvid honom i sängen. 

Jag är så glad över Samuels intresse och känslor för sin bror. Jag kan se hur Samuel lär honom bus när han blir större och finns där som En stöttande hand. Tillsammans kommer dessa grabbar att få mycket kul ihop. 


Samuel vill gärna sitta nära lillebror. 

Vad händer?

Här inne är det mycket tyst. Noel har hunnit bli 6 veckor och förkyld. Senaste veckan har vi kämpat med en täppt näsa som gjort det svårt för liten att få luft. Nu är det mycket bättre och vi hoppas på att han ska bli helt frisk snart. 

Noel växer så det knakar. Han är 59 cm och väger 5295 gram. Vi håller på att plocka bort strl 56 och tagit fram strl 62. Han är även väldigt stark i nacken och försöker dra in benen under magen. Han har vänt sig från mage till rygg flera gånger.

Samuel går 15 timmar på dagis och verkar trivas riktigt bra med det. Vi passar på att hitta på små utflykter eller andra aktiviteter de dagar han är ledig. Vi brukar även stanna till i lekparken på vägen hem från dagis. Jag är väldigt glad att vi inte la pengar på en syskonvagn då Samuel helst vill gå. Vi köpte en ståbräda och den används ytterst sällan. 

Själv har jag börjat på Mammaträning för att återfå kontrollen över mina muskler. Då vi mätte delningen av magmusklerna säger våt instruktör att jag hade väldigt liten delning med tanke på att jag har två barn och det bara var 5 veckor sen Noel anlände. Så jag är motiverad. 

Annars går vardagen sin gilla gång och vi försöker ta vara på den tid som är just  nu. 



3 underbara veckor

Noel har redan blivit 3 veckor och vi har hunnit komma in i lite rutiner. Samuel går på förskolan under veckorna och då går han 5 dagar och 6 timmar per dag. Så är det en vecka till innan vi ska anpassa oss efter 15 timmarsreglerna. 

Det går bra att gå till dagis för att hämta och lämna. Samuel trivs på dagis och jag är glad att han får leka och träffa andra barn. Tror han skulle bli less rätt fort hemma. Egentligen tycker jag att Samuel skulle kunnat gått 15-timmars redan från början, men med allt strul som blev i början är jag glad att vi beslutade att låta honom gå lite extra den här första månaden. Jag har hunnit återhämta mig bra och Samuel har fått stimulans som jag inte kunde erbjuda i början. Nu när jag saknar honom för mycket smiter jag iväg och hämtar honom tidigare.  Tur att det går att vara flexibel. 

Hemma börjar vi försöka få lite rutiner på de sysslor jag önskar hinna med på dagarna, vi vilar och jag passar på att pyssla när Noel tillåter det. Eftersom jag tappade suget att sticka i somras så är jag väldigt glad att jag för tillfället att jag vill virka och sticka mindre projekt. Hittills har det blivit tre projekt. En stickad uggla, en ugglemössa och en virkad uggla. Ser ni temat? Jag har snöat in på ugglor igen. Den virkade ugglan ska monteras ihop och sen är den klar. Så nu letar jag ett nytt projekt. Eller om jag ska plocka upp ett ufo och färdigställa. Har åtminstone 3 stycken att välja på. Det återstår att se vad jag väljer. 



Noel är otroligt snäll. Han äter vid 12-1 på natten och antingen 3 eller 5. Ibland både och. Men han sover otroligt bra enligt mig. Han sover rätt mycket på dagarna varvat med lite längre vakentid. Hm är stark i nacken och orkar hålla huvudet uppe länge. Det har han kunnat sen han föddes. Han har nästnan vänt sig från mage till rygg. Allt går fort. Samuel utvecklas med raketfart och hans språk kommer allt mer. Han utvecklas även när det gäller förståelse och att kunna göra saker. Han lägger pussel, älskar att pyssla och skapa. Han är otroligt snäll mot sin bror och skulle Noel pira så kommer Samuel och klappar tröstande på huvudet och ger nappen. Jag blir så rörd över de känslor Samuel visar sin bror. Hur kan vår lilla storkille vara så förstående och underbart snäll mot son bror? Aldrig att han blir sur på lillebror som ammar, eller behöver bytas på. Bara intresserad och vill vara med. Jag blir så stolt. Vår älskade lilla storkille. 


Samuels treårsdag.

Igår fyllde Samuel 3 år och vi bjöd på tårta för nära och kära. 

Vi började dagen med att öppna paket i sängen. Dock blev bilderna oskarpa, men jag bjuder på denna i alla fall. 
 Av oss fick han en te-servis, nya birgerboken och ett nytt pussel.  Vi hade tebjudning i sängen efter presentöppnkngen.  Frukost och iväg för att fixa det sista. 

Väl hemma kom de första besökarna. Sen löste gästerna av varandra och vi fikade mest hela dagen
 I år hade jag inte ork att baka en egen tårta så vi köpte en på Ica Maxi. Och självklart skulle dey vara Bärgaren på tårtan. 

Överlag blev dagen väldigt lugn och fin. Samuel lekte med sina vänner och vi fick prata i lugn och ro med alla som kom förbi. Känns som det blev alldeles lagomt och bäst av allt... Ingen stress. 

Kan tillägga att det var en. Väldigt trött, men glad kille som la sig att sova igår. 

Tusen tack till alla som firade vår son och hjälpte oss göra dagen till det den blev. 

Tjuvstart på födelsedagen.

Vilken dag. Vi har putsat och fejat, ordnat och sorterat samt fixa det sista inför morgondagen. Och fast jag vilade en stund mitt på dagen är jag helt slut. 

Det märks att det inte är långt kvar tills bebisen anländer. Jag är jätte trött och har noll tålamod. Förutom det blir jag arg och på dåligt humör för minsta lilla motgång och motgångar blir det med en bestämd och trotsig son. Som tur är går det fort över och vi passar på att mysa och kramas mellan varven. Samuel har även vant sig att ligga och mysa mellan oss på morgonen. Då brukar jag få massa kramar och pussar av honom. 

På tal om lilleman så är det här hans sista kväll som 2 åring. I morgon fyller han 3 år! Förstår verkligen inte vart tiden tagit vägen. Han är ju vår lilla kille. Samtidigt fascineras jag av allt han numera kan och hur fort han lär sig nya saker. Han språk utvecklas med stormsteg och det kommer en massa nya ord och meningar. Han är även väldigt bestämd så här hemma blir det en heldel utbrott när han inte får som han vill.

Vi har tjuvstarat födelsedagsfirandet idag då mormor och morfar kom förbi och grattade Samuel. Han blev jätteglad för besöket och paketet. 
Dock tycker han att det ät svårt att hitta balansen på balanscykeln, men jag tror det kommer bli en favorit bara han får till det. I morgon väntar vi nära och kära som kommer på tårta och kaffe. 



Längtar

Åh, idag är en sådan dag som jag verkligen längtar till att bebisen har anlänt. Jag undrar vem det är där inne i magen. Är hen lik mig eller Martin? Vilken personlighet har liten? Jag funderar mer och mer på allt kring bebisen och snart är sista datumet som jag vill ska passera innan liten får komma ut och det datumet är på lördag. 

Varför får inte bebisen komma innan lördag har passerat? Jo, för på lördag fyller världens bästa son 3 år. Vart har tiden tagit vägen? Han är ju en liten kille ju. Idag har jag bakat inför samuels stora dag. Kan ju säga såhär att det känns i kroppen att baka bullar, den det var det värt. Imorgon ska vi städa och fixa inför litens firande. 


Sjukstugan fortsätter

Även om febern har gett sig har våran lilla kille inte blivit sitt goa vanliga jag. Så igår ringde vi till hälsocentralen (HC) och bokade en tid för liten. Vi hade tur och fick en tid på eftermiddagen. 
Under förmiddagen passade vi på att fixa en del här hemma innan det var dags för lunchvilan. 
Sen var det bara att ta på sig ytterkläderna och bege oss till HC. Vi kom dit och kom in till läkaren snabbt. Efter att de undersökt Samuel vill de ta ett halsprov. Och när Martin beskrev sin symptom så fick han också lämna prov. Hittills gick allt fort, men efter att proven var lämnade fick vi vänta och vänta.  Efter många om och men så konstaterades det att både Samuel och Martin hade fått halsfluss. För att säkerhets skulle ville läkaren att jag också skulle lämna prov. Dock kände jag att det var bäst att skicka hem Martin och Samuel då jag misstänkte att det skulle dröja innan jag blev klar och mycket riktigt. Först kö till provtagningen och sen vänta på läkaren. Jag var helt frisk så jag slapp medicin, vilket både Martin och Samuel fick. Så som det ser ut nu är vi friska och smittfria på torsdag. Så vi fortsätter att befinna oss i sjukstugan här hemma. 

~ Erikssonskan ~

En vanlig 2-barns mamma i Jämtland. ❤️ Samuel - 2012 ❤️ Noel - 2015

RSS 2.0